Lars von Trier

Melancholia

 

En planet är på kollisionskurs med jorden och Bruce Willis svarar inte i telefonen. Det smartaste Lars von Trier kunde göra med Melancholia var att inleda med världens undergång. Det gör det lättare för tittaren att relatera till den känsla av meningslöshet som präglar filmens två huvudkaraktärer.

Manderlay

Grace har lämnat Dogville. På en enorm, stiliserad Amerikakarta åker hon och hennes gangsterentourage från Colorado till Alabama och ett gods där slaveriet (fastän det fortfarande är 1933) inte är avskaffat. Lämpligt nog dör den diaboliska slavägarinnan (Lauren Bacall) innan hon ens hinner sätta på kaffet. Grace, sällan

Dogville

Jag såg [I]Dogville[/I] under sämsta möjliga omständigheter. Mitt under en massiv värmebölja, i en trång, fullsatt salong på en dansk biograf utan luftkonditionering. Men när en nästan tre timmar lång film rinner förbi snabbare än svettet längs ryggen i en biobastu vet man att man sett något speciellt. Något stort. Någo

Epidemic

När Lars von Triers [I]Epidemic[/I] hade premiär på de danska biograferna i slutet av 80-talet skulle jag precis börja på högstadiet. Jag var tonårsupprorisk och äventyrslysten och förmodligen inne i min mest maniska "åka till Köpenhamn"-period. Och väl däröver så passade jag inte bara på att busa utan jag gick också en

Dancer in the Dark

Föreställningen inleds med något i filmsammanhang så udda som inmarschmusik och efter ytterligare en stund i mörker ljuder en siren som förkunnar att Lars von Triers redan vitt och brett omtalade musikal har landat. Själv landar von Trier aldrig, åtminstone inte bokstavligt talat då hans flygrädsla inte tillåter honom a

Idioterna

I en ståtlig villa i Sålleröd, en idyllisk region överbefolkad av folk från medelklassens övre skikt, har några unga människor olovligen slagit sig ner. Genom att "spassa" eller direkt översatt "vara mongo" försöker de att närma sig sina inre idioter, en slags befriad sanning, autenticitet eller provokation. Med en hand

Breaking the Waves

Danske Lars von Trier är en rätt udda kille. Det anades redan efter hans genombrott med filmen Europa. Den minst sagt egensinniga TV-serien Riket, som tilldrog sig i ett hemsökt sjukhus, förstärkte tesen och Breaking the Waves bekräftar den. Att han dessutom på senare tid vägrar följa sina filmer till festivaler eller vara med på presskonferenser lägger ytterligare stoff till bilden av att vi äntl

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!