När Lars von Triers [I]Epidemic[/I] hade premiär på de danska biograferna i slutet av 80-talet skulle jag precis börja på högstadiet. Jag var tonårsupprorisk och äventyrslysten och förmodligen inne i min mest maniska "åka till Köpenhamn"-period. Och väl däröver så passade jag inte bara på att busa utan jag gick också en hel del på bio, och en gång hände det sig så att jag gick och såg just [I]Epidemic[/I]. Jag tyckte nämligen att filmaffischen såg otroligt cool ut.
Och jag fick smäll på fingrarna. Jag dyrkade Lars von Trier, jag var flådd, grät och tyckte, som man väl ofta gör i den åldern, att filmen talade till just mig. Ja, kanske rent av fångade någonting som jag själv inte kunde sätta fingret på. Allt blev bara bättre av att de danska filmkritikerna senare utnämde [I]Epidemic[/I] till årets sämsta danska verk: Lars von Trier var bara min och han var en hjälte.
[I]Epidemic[/I] liknar ingenting som gjordes vid den tiden, den är otroligt egensinnig och suggestiv och pekar framåt mot senare filmer som [I]The Element of Crime[/I] och [I]Europa[/I]. Möjligtvis är [I]Epidemic[/I] på något naturligt sätt mer pojkspolingsaktig och kanske lite omogen, men, som vi alla vet vid det här laget, så dröjde det så länge som till produktionen av [I]Riket[/I] innan regissören fick sitt nationella och svenska genombrott. Inte desto mindre är det många teman som går igen. Vi möter den drypande fukten, underligt kodade läkarmiljöer och hypokondri, den säregna humorn, tron på det övernaturliga och den goda viljan samt lite groteska, nästan splatterartade drag, och sist men inte minst: Udo Kier.
I filmen följer vi Lars von Trier och hans följeslagare, den oerhört begåvade manusförfattaren Niels Vörsel, som ska ha ett möte med en filmkonsulent om sitt nyskrivna verk "Kommissarien och horan". Problemet är bara det att hela manuskriptet har försvunnit, och tillsammans isolerar de sig i sin skrivarlya under fem dagar för att spåna fram ett annat koncept: [I]Epidemic[/I], en historia om en hur en ung läkarstuderande och specialist på epidemiologi ger sig ut, utanför staden som befäst sig mot en speciell och rasande form av böldpest, för att försöka att hitta och kurera smittans källa. De parallella och sammanflätade handlingsplanen i [I]Epidemic[/I] är vardagsfilosofi, humor och personlighet. De är en snillrik, fragmenterad idé och filmen känns fjäderlätt framlekt.
Den unge studenten liknar Lars von Trier själv: han är en visionär och en idealist som i god tro försöker att ta kontakt med sin omvärld utan att ana att det är han själv som för smittan vidare. Men framför allt: [I]Epidemic[/I] är en fest i expressionism och kitsch. Svart, stilla humor och munhuggande mellan Lars von Trier och Niels Vörsel där relationen mellan en pestbölds innehåll och en tandkrämstub med trefärgad tandkräm penetreras och inte ens känns långsökt. Enbart lysande.Epidemic
Skådespelare:
Regi:
