Kjell Sundvall

Grabben i graven bredvid

Festligt, folkligt, fartfyllt. [I]Grabben i graven bredvid[/I] visar sig vara den fulländade framavlade inkarnationen av 2000-talets svenska mainstreamfilm. Filmbranschens motsvarighet till dansband, med svensk films Bert Karlsson - Kjell Sundvall - bakom kameran. Bort med all saggig gammal innerstadsångest bland kostymnissar och karriärister, och fram för livet på landet och kärleksbråk om köttbu

Beck - Hämndens pris

Någon borde genast införa ett totalförbud mot att sätta fejkade ärr på skådespelares kinder som ett sätt att markera att någon är en skurk. Kanske borde förbudet kompletteras med att det ska vara omöjligt för regissörer att skildra svensk idyll genom bilder på moderliga kvinnor som bakar bullar i röda stugor med vita knutar. Orsaken till mitt förbudsivrande är förstås att jag just sett den senaste

Hur som helst är han jävligt död

Den må vara hur skruvad och bisarr som helst i sin humor, men man känner igen Kjell Sundvall även i hans lilla lågbudgetkomedi [I]Hur som helst är han jävligt död[/I]. Det är manlig vänskap, det är Palme-mordet, det är jägare och det är dessutom Dan Ekborg och Peter Haber som gick rakt från inspelningen av [I]Tomten är far till alla barnen[/I] till den här filmen. Jag vet att Kjell Sundvall läng

Tomten är far till alla barnen

För en som jag, som alltid ropat efter filmer som berättar något angeläget om sin samtid, kommer naturligtvis Kjell Sundvalls nya film som ett brev på posten. Här tar han och debuterande manusförfattaren Monika Rolfner ett järngrepp om den moderna styvfamiljen. Och det på självaste julafton. Öppningen är lysande, i bästa hollywoodstil. Kameran glider in över den snöklädda trädgården och villa

Sista kontraktet

Den första filmfiktionen om mordet på Olof Palme är nu ett publikt och påtagligt faktum. Inget annat filmtema skulle kunna alstra så mycket uppmärksamhet som detta - nja, möjligtvis en dokumentär från kungens sovrum - och det ska till en hård men rättvis man att bära den tunga manteln. En som Kjell Sundvall. Mannen som inte bara har gjort en av sentidens bästa svenska thrillers, Jägarna, utan även

Jägarna

Öppningen är brutal, magnifik och vacker, mycket tack vare Kjell Lageroos foto och Björn J:son Lindhs kongeniala musik. Dessa både herrar har även i fortsättningen en stor del i denna tidiga svenska filmframgång som fått titeln Jägarna.Det är en extremt manlig värld vi förflyttas till; skogen, jakten, bilen, bössan och biran. Skogen är oändlig, jakten är storskalig, bilarna och bössorna är giganti