För en som jag, som alltid ropat efter filmer som berättar något angeläget om sin samtid, kommer naturligtvis Kjell Sundvalls nya film som ett brev på posten. Här tar han och debuterande manusförfattaren Monika Rolfner ett järngrepp om den moderna styvfamiljen. Och det på självaste julafton.
Öppningen är lysande, i bästa hollywoodstil. Kameran glider in över den snöklädda trädgården och villan i gryningen. In i huset, in i sovrummet på övervåningen, där det pågår en bekant lek mellan man och kvinna. Här agerar kameran försiktigt nyfiket, som om den läste våra tankar, och av detta utvinner Kjell Sundvall så småningom en komisk poäng.
Det borde ha varit mer av den varan i filmen. För när jag i flera dagar funderat på vad det är som inte riktigt stämmer med
Tomten är far till alla barnen
Skådespelare:
Regi:
