Sommaren 2012 slog Emanuel Norrby och Robin Waernquist upp portarna för Så Mycket Burgsvik för första gången. Sedan dess har duon under fyra kvällar varje sommar bjudit in hemliga gästartister till det som blivit Gotlands största kulturevenemang.
Många känner till hotellet och restaurangen Grå Gåsen i Burgsvik från det välkända tv-programmet Så mycket bättre. Men på sommaren omvandlas hotellets bakgård till Gotlands största kulturevenemang. Bakom succén står duon Emanuel Norrby och Robin Waernquist, som till vardags frilansar som musiker runt om i Sverige. När Nöjesguiden träffar dem i deras studio är Robin nyss hemkommen från 50 mils cyklande genom hela Kroatien och Emanuel har precis avslutat en krogshow med Danny Saucedo i Stockholm.
Många artister har uppträtt på Så mycket Burgsviks scen genom åren. I somras hade de påhälsning av bland annat världsbandet The Hives och året innan det Miriam Bryant.
– Rent musikaliskt har det hittills roligaste bandet att spela med varit Electric Banana band. Många avfärdar dem som bara en banan och en apa som sjunger om pirayor, men tar man bort texterna är de väldigt komplexa låtar att spela och framföra, säger Emanuel.
– The Hives var också mäktigt, jag har lyssnat på dem hela livet så jag blev faktiskt lite starstruck. Sen får vi inte glömma kvällen med Thomas Stenström, fortsätter Robin.
– Ja, nu när du säger det får jag gåshud, kvällen med Stenström var magisk.
Emanuel håller upp sin arm, och fortsätter.
– Vilken kväll! Det var precis när han släppt Slå mig hårt i ansiktet och den var påväg att breaka. Hela publiken skrålade texten, till och med när Danny senare klev upp på scen.
Robin fyller i:
– Jag vaknade tidigt på morgonen av att folk utanför huset jag bodde i skrek ut texten. Det var en mäktig känsla.
Just hemlighetsmakeriet är något som de värnar mycket om.
– Kvällen med Martin Stenmarck blev väldigt lyckad, just för att det var hemligt. Många har berättat att de inte hade gått på konserten om de visste det var han. Men när de fick den surprisen blev det väldigt bra. Det finns ett extra värde när det är hemligt, det behöver inte nödvändigtvis vara de största namnen som gör störst succé, säger Emanuel.
Robin och Emanuels musikaliska resa i Burgsvik började långt innan duon intog Grå Gåsen. Innan dess spelade de varje tisdag på det lokala fiket Folkeryds, i folkmun mer känt som Fiket.
– Jag fick frågan av de dåvarande ägarna ifall jag ville vara trubadur där en sommar när jag var 14 år. Jag kunde varken sjunga eller spela gitarr, men jag tackade ändå ja och letade febrilt efter någon som kunde fylla mina musikaliska luckor. Jag kollade runt lite och blev tipsad om Emanuel, berättar Robin.
Sedan den dagen har Robin och Emanuel varit ett radarpar, både på och utanför scenen. Emanuel som ofta ses på sång och keyboard, och Robin lite mer anonym bakom sitt trumset.
– Vi höll på i tio år, men tillslut växte det till något enormt med Fikets mått mätt. Hela byn blev drabbad av att det var så mycket folk där på nätterna. Min mormors brevlåda blev vandaliserad, bland annat, fortsätter Robin.
– Det går ett rykte om att det var 600 personer där som mest. Om man frågar brandmyndigheten är väl maxantalet 100 personer. När ägarna sen skulle sälja verksamheten såg vi det som naturligt att också sluta. Efter det knäckte vi idén om Så mycket Burgsvik och förflyttade oss några hundra meter bort i socknen, säger Emanuel.
Förutom hemlighetsmakeriet är en av Så mycket Burgsviks styrkor att de fångar en bred publik.
R: Det är svårt att tillfredsställa hela publiken, men vi har lyckats få en väldigt bra mix nästan varje gång, både genre- och åldersmässigt.
E: En kväll hade vi Hasse ”Kvinnaböske" Andersson och Linnea Henriksson på scen. Det var en konstig men väldigt fin mix. Hasses låt Guld och gröna skogar var faktiskt den mest spelade i Sverige det året.
Vad hade Kvinnaböske för rider, bridgeblandning?
E: Ingen alls, han var väldigt down to earth. Vi själva är båda musiker och turnerar en hel del. Då lär man sig vad som önskas på en spelning. Så ofta är det inget snack om riders, utan vi båda vet ganska väl vad artisterna önskar.
R: Thomas Di Leva hade däremot en rider, gröna äpplen och té.
"Jag tror att Springsteen hade varit helt klockren för vårt koncept"
En av fjolårets mest uppmärksammade händelser var när Emanuel Norrby stoppade konserten mitt i en låt för att avbryta ett bråk i publiken. En person fångade det på film och laddade upp klippet på nätet.
E: Det var lite komiskt att det blev så stort, för egentligen var det inte en sån stor grej. Det var två killar som var påväg att börja slåss och min första instinkt var att stanna upp och be vakterna ta tag i det. Sånt tar så mycket fokus från både oss på scen och inte minst publiken, som är mitt i slagsmålet.
R: Ofta är det ganska mycket barn i publiken, så det vore hemskt om de skulle bli drabbade. Men det löste sig väldigt snabbt och smidigt som tur var, tack vare Emanuels ingripande.
Om ni får drömma fritt, vilken artist vill ni helst få till Burgsvik?
R: Jag tror Springsteen hade varit helt klockren för vårt koncept.
E: Haha, du tror det? Du tror det skulle lira? Ja, kanske när du säger det. Men det finns några artister som är på en nivå som vi har svårt att nå upp till, som aldrig någonsin spelar med ett annat band än sitt eget. Då blir det väldigt svårt för oss att pitcha idén om att komma till Gotland för att spela med vårt husband.
Årets Så mycket Burgsvik håller som vanligt till på Grå Gåsen i Burgsvik, den 11, 17 och 25 juli samt den 1 augusti.
Biljetter finns på samycketburgsvik.se.
