Det är enkelt att hata American Apparels reklam. Den är liksom en grundkurs i sexism.
Företagets grundare Dov Charney våldtog, utnyttjade och trakasserade många av sina kvinnliga anställda under fotograferingar för företagets reklambilder. Bilder som visar sexuella situationer där tjejerna ofta saknar agens. En hård blixt lyser upp unga tjejers bara hud. Point of view-bilder, en manlig blick och utslagna flickor. Det är lätt att säga att det här, det är fan inte okej.
Nu har företaget ansökt om skydd mot konkurs och på sociala medier jublar folk över tanken på att ett vidrigt företag äntligen får vad de förtjänar. Något i det jublet skaver. Det är så simpelt. Jag önskar mig en mer nyanserad diskussion. Ett samtal som omfattar mer.
American Apparel är sexistiskt för att de har kunnat vara det. De har en förlegad estetik som är extremt ofräsch, men som upprätthålls av ett helt system. För de är inte direkt ensamma om den här typen av reklam. Kolla Supreme-reklamen med Vanessa Veasley från 2010, Guccis Pubic Enemy plåtad av Mario Testino från 2003, eller Dolce & Gabbanas anspelningar på gruppvåldtäkt i annonsen med Alessandra Ambrosio. För att nämna några få i vad som känns som ett hav. Modellagenturer fortsätter låta Terry Richardson boka modeller och våldta dem under plåtningarna. Att modeller som säger ifrån när Patrick Demarchelier tafsar på dem plötsligt står utan jobb. Eller att alla svenska hipsters favoritdesigner skickar ut extremt anorektiska modeller på catwalken. De som väljer att bryta sådana mönster är få, och de har ofta inte pengarna som krävs för att ta plats.
Det är kanske bara är enkelt att se det hos American Apparel eftersom de har en annan exponeringsyta? Det är fast fashion som använder sig av före detta porrskådisar och marknadsför sina strumpbyxor med bilder på en tjej som, enligt dem själva, får orgasm. Fotografen Ryan McGinley har tagit liknande bilder av sin vän Dakota Goldhor. De är väldigt fina. Skillnaden är att de inte är anställd och chef. Hennes kropp används inte för att sälja något, hon befinner sig inte i underläge. American Apparel är liksom smutsigt. American Apparel är en ful äcklig gubbe.
Men vilket stort modeföretag är feministiskt? H&M, och många fast fashion-företag med dem, producerar kläder i fabriker där kvinnor arbetar för tre spänn i timmen under fruktansvärda förhållanden. Det om något är ofeministiskt. Men de kvinnorna, vars kroppar går sönder för att människor i väst ska ha tillgång till ett ”demokratiskt mode”, är så långt borta. Det pratas knappt om dem. De syns inte och är inte närvarande i västvärlden. Ingen utnämner H&M till ”Årets sexist” för sättet på vilket dessa kvinnor behandlas.
American Apparel jobbar närproducerat och betalar skäliga löner till de som producerar deras plagg, vilket är ovanligt. Det rättfärdigar såklart inte deras reklam på något vis, men det verkar de ha förstått eftersom de faktiskt gjort sig av med Charney. En av anledningarna till att deras ekonomi är så kass beror på att han har stämt dem, och skulle de gå i konkurs på grund av det straffas den positiva handlingen.
Det finns så många fel i modevärlden, i världen, i samhällsstrukturerna. Därför är det inte så enkelt som att peka finger och skrika ”Du, just du, är sexist”. Framförallt om det är snubbar som sköter utpekandet. Problemen är större och mer komplexa än så.
Läs även: "Håller American Apparel på att gå i konkurs?".
