Hanna Fridén: "Missbruka inte begreppet slutshaming för att försvara American Apparel-männen"

Den senaste i raden av alla de American Apparel-bilder som diskuterats.

American Apparel är återigen i blåsväder efter ännu en objektifierande bildpublicering. Det hela rör en bild som används för att sälja en kjol, men istället för att fokus ligger på kjolen som ska säljas så ligger den på den framåtböjda modellens trosbeklädda kön. Bilden har beskrivits som sexistisk, objektifierande och smaklös. Den har också beskrivits som en ren våldshandling gentemot kvinnor.

Men nu vill några vända på steken och mena på att alla som kritiserar American Apparels marknadsföringsstrategi egentligen håller på med slutshaming. Först ut var Therese Bohman i Expressen och andra var inte sena på att haka på tåget. Kristofer Andersson, chefredaktör för bon.se, hakade på med samma argument och Susanna Pettersson ville i ett uppmärksammat blogginlägg påstå bland annat följande om American Apparels kanske mest kända kritiker i Sverige: "Det är ibland verkligt hårresande att läsa Gunnarssons infantiliserande och föraktfulla ord om kvinnorna han betraktar."

Vad de alla har fel i är att det inte är kvinnorna på bilderna som kritiseras, utan American Apparel och deras manliga ägare, samt deras marknadsföringsstrategi. Deras CEO som blivit anmäld för sexuella trakasserier av inte mindre än 7 tidigare kvinnliga anställda, och deras PR-strateg som gång efter gång har hamnat i blåsväder på grund av sitt rena och skära kvinnoförakt. Med tanke på att kritikerna av American Apparel gärna hyllar kvinnor som själva står emot slutshamingnormen genom provokativa bildpubliceringar så torde detta vara självklart.
Om det vore så att kritiken gick ut på att shamea kvinnorna på bilderna, eller om de här bilderna publiceras av kvinnor för kvinnor så skulle det ha varit en annan sak. Då skulle jag ha kunnat köpa Bohmans resonemang i frågan, men nu ser ju inte situationen riktigt ut så.

Varje gång American Apparel får kritik för sin sexistiska och objektifierande marknadsföring så har framförallt deras PR-ansvarige gått ut i media och skrytit om att deras syfte med sina objektifierande bilder är att just provocera. Om det vore en kvinna som ville provocera och utmana könsnormer för att slåss mot den slutshaming som kvinnor dessvärre än idag, 2014, möter i tid och otid så hade det varit en annan sak. Men American Apparel provocerar med sexistiska bilder för att provocera kvinnor i syfte med att sälja mer kläder. De framställer alla sin kritiker som tråkiga, rabiata feminister som gång på gång sväljer deras bete för att de själva är så manipulativa och listiga. Vad de framför varje gång de gör detta är att man som kvinna, om man kritiserar sexism, är tråkig, lättlurad och dum. Om man inte vill vara en sån där tråkig, grå och lättlurad feminist så kan man ju däremot gilla American Apparel och köpa deras härliga kläder.

Jag skulle vilja påstå att American Apparel marknadsför sig med samma principer som sexuella trakasserier lutar sig på. Såhär har det sett ut varje gång jag blivit tafsad på, oavsett om det varit en man det handlat om eller en grupp män tillsammans. Någon har tagit tag mellan mina ben eller nypt mig i arslet. Jag blir provocerad av det. De vet att jag kommer bli det, de vet att jag antingen kommer bli arg, ledsen eller rädd. Kanske alltihop. Jag ryter ifrån och undrar vad fan de håller på med. De ställer sig i grupp och skrattar åt mig. Hånar mig. Säger åt mig att jag inte ska vara en sån rabiat torrfitta. Ibland har jag blivit puttad medan de skrattat åt vilken lättprovocerad rabiat fitta jag är, och de har varit mycket noga att poängtera hur dum jag är som blir arg. Jag borde ju slaaappna av. Vara en skön brud, lika skön brud som de är sköna killar. Ni har säkerligen hört allt detta förut.

Detta är vad American Apparel gör varje gång de publicerar en ny objektifierande bild. De vet att många kvinnor kommer bli arga. Det är syftet, uttalat från deras sida. Så, kvinnor blir arga och kritiserar dem för att de är objektifierande svin, sedan går de ut och förlöjligar sina kritiker och skrattar åt dem. Slutshaming ska kritiseras och jag tycker att det är bra att folk säger ifrån när det sker.

Men att missbruka begreppet i syfte att försvara män som för profit ägnar sig åt kvinnohat och det gamla trötta att tjejer som säger ifrån är tråkiga moralkärringar, nej, då har man gått helt jävla fel.

Hanna Fridén är journalist, illustratör och tidigare bloggare.