Samtidigt som det är svårt att fatta, är det också någonting roligt med folk som tycker det är ok att betala 600 kronor för något så oglassigt som tre glas öl. Den belgiska ölkulturen är väldigt trevlig, men oerhört pruttig. Varje bryggeri ska ha sina glas, en del öl smakar som alkoläsk samtidigt som man förväntas njuta av ölen trots att man ofrånkomligen blir rejält packad. Har du kommit igång på riktigt och vill bränna cash är det bara att ropa [I]St Feuillien Tripel[/I] så är du 9 liter öl rikare men 4 950 kr fattigare. Kom igen nu Kharma. Skärp er. Er mäklarbricka är ju inte ens i närheten.
Kvällens enda mål är att dricka megaelefantölen, Tripel Karmeliet. En 8 procentig nonchalant best på 1,5 liter som kostar 590 spänn.
Vid 18-tiden släntrar Calle in och begär att få starta upp kvällen med en hederlig mellis. Bartendern fattar inte ett dugg så Calle får ändra sin beställning till Maredsous. Maredsous har 6 procents alkoholstyrka och är ett klosteröl bryggt på ett gammalt benediktinerrecept. Att munkarna har rätt så mycket att säga till om ska det senare visa sig.
Café duvel är stället du ska gå till om du gillar öl. De fnyser åt den som häver svenneöl ur burk men samtidigt erbjuds man den redigaste ölfyllan du kan tänka dig. De har 250 olika sorter, den ena ölen är mer crazy banana än den andra. Får det lov att vara en persikoöl, anyone?
I väntan på att Maredsous ska glida ned testar vi bartendern.
[B]Tyska renhetslagarna - vad är de för några?[/B]
- Äh, tyskarna har ett gammalt recept som bygger på andelen malt, humle, vatten och jäst. Men vi har bara belgisk öl.
[B]Ni har persiko- och äppleöl. Känns inte det väldigt, eh kråka, på något sätt?[/B]
- De kallas Lambic och är väldigt goda.
[B]Är det belgarnas svar på alkoläsk?[/B]
- Snarare ölens svar på champagne.
Jesus. bredvid oss glider en kille fram, beställer Kwak och får in ett timglas. Han får även en ful träställning som han kan ställa timglaset i. Calle noterar att bartendern låter halva glaset skumma igen, men det ska tydligen vara så. Killen sippar på ölen och får skum på överläppen. Bartendern förklarar att trycket i belgarnas ölkranar är högre än hos exempelvis engelsmännens, och därför blir det mer skum. Killen med ölen är dock nöjd.
- Det blir en juste skjuts när ölen rinner mellan timglasets former, säger han. Nog tjafsat.
En Tripel Karmeliet tack! Bartendern glider bakom kulisserna och kommer fram med ett monster som ändå ser rätt beskedligt ut. Flaskan har champagnekork, eftersom en sådan tätar mer än en kapsyl, och har ett åkerlandskap med skördande nunnor på etiketten. Bartendern häller upp drygt halva flaskan åt oss i två fröjdiga glas. Vi tar varsin klunk och lutar oss tillbaka. Eftersom flaskan är på 1,5 liter är varje glas värt runt 200 kr så till en början tar vi det lite försiktigt. Ingenting händer. Ölen var god, men en aningens söt (belgiska öl är överlag sötare än andra öl).
På baksidan av flaskan står det att den är "100 % natural Beer - Blonde, robust, smooth and fruity" och visst är den det. Mega-monsterölet rinner lätt ner, av alkoholhalten känns inte så mycket. Bartendern berättar att det beror på att jäsningen är så långsam, den går inte i turbofart som i svenskt öl. Sunkigheten som finns i en normal elefantöl är här helt borta.
[B]Hmm, händer det att du tröttnar på din öl och vill ha en helt vanlig svensk fatöl? Slinker du över gatan till Tre Remmare när de under After Work lockar med Big Strong Beer för 25 kr?[/B]
- Alltså det har hänt tidigare, men inte längre (nu ljuger han). Att dricka sån öl är som att få burkchampinjoner på pizzan.
Två tjejer kommer in och beställer två mörka öl som skulle göra en Guiness-drickare avundssjuk. Styrkan i Tripel Karmeliet börjar göra effekt, vilket tydligen märks. Bartendern berättar om två killar som tog in två stycken ganska snabbt inpå varandra. Eftersom man dricker dem lika snabbt som svagare öl hinner man inte riktigt uppfatta att man blir packad. När de skulle ta in en tredje flaska (tre öl = 1 770 kr) var personalen tvungen att säga nej. Det kanske var lite tidigt på kvällen?
Bartendern börjar komma upp i varv och visar oss sortimentet. Han skjutsar fram provglas och låter oss testa mera munköl. Han berättar om Westvleteren som även den bryggs av munkarna. Den är på sympatiska 11 procent och när vi frågar om munkarna är alkisar får vi till svar att munken inte får dricka de starkaste varianterna. De håller sig till 7-procentiga öl. Jävla munkar, de driver oss i fördärvet. Westvleteren ligger för övrigt på 110 kr för 33 centiliter.
[B]Vilka dricker sådana flaskor?[/B]
- Folk som helt enkelt tycker att det är gott. Vi har studenter som bränner halva sitt studiebidrag här. Och sen har vi de som inte betalar själva. De brukar börja med något halvdyrt och efter några 9-procentare brukar de gå på de riktigt dyra.
Samtidigt som Calle fingrar på ölglasrengöraren så att det sprutar vatten rakt upp i taket kommer en kille i Carlsberg-jacka och beställer en Kwak, som han får i timglaset. Han har jobbat som maskinunderhållare på Carlsberg.
[B]Gillar du inte din egen öl?[/B]
- Carlsberg är piss. Skulle jag dricka svenskt tar jag hellre Pripps Blå, den är bättre och billigare. (Kwak kostar för övrigt 56 kr för 33 centiliter.)
Jaha, nu vet ni det. Men åter till Belgien. Vi får provsmaka Floris Pommes, ett veteöl med äpplejuice vilket är som godis för gubbar med ölkagge. Många dricker sitt öl till desserten, men det finns öl som passar alla maträtter. En och annan ölkuf tassar runt omkring oss. Tyvärr kommer inte han som har termometer med sig, men det berättas att han även har en öldagbok så att han kan skriva ned vad han druckit. Vad gör en sån kille på dagarna? Vid det här laget är det svårt att avgöra om det är ett fint eller rubbat beteende. Den belgiska elefantölen börjar ta knäcken på oss och det avslöjas att ölen som vi drack förmodligen var starkare än 8 procent eftersom den har stått några år. Men än har vi inte gett upp. Vi träffar bartendern Jens som har druckit 500 olika belgiska ölsorter. Vår första fråga till honom är hur länge man måste vara stamgäst för att få ned priset på 1,5-litersflaskan.
- Vi har inte riktigt stampriser, men har du journalist-leg drar vi av 20 procent direkt (Duvel Café ligger vägg i vägg med Pressklubben).
Vi försöker få hit en kompis eftersom vi själva har lagt journalistfacksavgiften på sunkig Bernsöl.
[B]Kommer det några killar hit från Kharma för att beställa ölets mäklarbricka?[/B]
- En och annan från typ Handelsbanken kommer hit och känner sig glassig när han tar två öl för 110 kronor styck. Vilken looser. Vi tog ju den för 590. Dock tappar vi lite av stjärnglansen när en Hoergaarden kommer in på vår önskan. Det ska man tydligen inte beställa. Hoergaarden är massproducerat skitöl och tillhör världens största ölkoncern. Vi skulle ha beställt en St Bernardus (munken på etiketten är jätteglad).
Ett par i 50-årsåldern kommer in och vi frågar dem vad de ska beställa. Han ska ha ett belgiskt öl och hon ska ha en fruktdrink. Hej Lena tänker vi och får rätt. Bartendern vet inte hur han ska blanda en fruktdrink och börjar svamla om fruktöl, men till slut lyckas han få ihop en vodka med tranbärsjuice.
[B]Vi ger honom ett scenario. Du står på Sture och klockan är 03.00. Du vill ha öl. Vad gör du?[/B]
- Jag beställer rödvin.
[B] På så sätt. Men om du skulle få välja öl här och nu, vad tar du då?
[/B]
- Då tar jag en Gouden Carolus Tripel. Den biter ifrån och lämnar ingen oberörd. Priset ligger på en 50-lapp.
[B]Ett nytt scenario. Ditt enda mål är att bli rejält tankad, vad dricker du då?[/B]
- Då dricker jag belgiskt öl, den är ju starkare.
[B]Varför är er öl så löjligt dyr?[/B]
Jens tar fram en öllista och visar en årgångslista. För 185 kronor får du en liten flaska St Bernardus Abbot.
- De belgiska flaskorna är dyra, ölen tar lång tid att tillverka och har hög alkoholhalt. Sen är de svåra att få tag på, men har du väl fått tag på dem kan du gott och väl lagra dem i 10-15 år.
[I]Adam Reuterskiöld[/I]Stad:
Lokal:
Kategori:
