Icia lyfter samtidskonsten och Ringön

Den nyrenoverade konsthallen som är mer än bara sina utställningsrum.

Att besöka något ställe på Ringön innebär för alla som inte åker bil en hel del promenerande. Bussarna går sällan i det vidsträckta industriområdet här ute, så för att ta sig till konsthallen Icia som öppnade sina dörrar hösten 2018 får en gå en bit. Belägen i en renoverad lagerlokal ovanför Claessons Trätjära och mitt emot Lundby Plåt smälter konsthallen in bland industrin. Det till och med luktar lite härligt från trätjäran i bottenplan när en stiger in.

Den som hälsar mig välkommen är Anna van der Vliet, grundaren av Icia vilket står för Institute for Contemporary Ideas and Art. Hon startade det för sju år sedan och har jobbat inom konst på olika sätt under längre tid än så, och ofta i det offentliga. Till exempel var hon med och gjorde Mattias Norströms berömda böjda flaggstång Du gamla, du fria som stod i Vasaparken här i Göteborg och sedan på Sergels torg i Stockholm. Tidigare har hon suttit på ett kontor här ute på Ringön, men det var först 2018 som Icia faktiskt blev med en egen konsthall, vilket länge varit en dröm för Anna.
– Det är inte klokt verkligen, jag nyper mig fortfarande i armen varje dag när jag kommer in. Det är en livsdröm. 2008 började jag jobba på Göteborgs internationella konstbiennal och när jag hade varit på intervju för det jobbet så satte jag mig på uteserveringen på Röda Sten och så skrev jag i min bok att en dag skulle jag vilja öppna en konsthall på Hisingen. Då satt jag ju och tittade över vattnet och jag skrev exakt vad det skulle kosta, hur mycket personal, vilket program det skulle vara och liknande. Tio år senare så fick jag äntligen ta över den här ytan.

Att konsthallen hamnade just på Ringön tycker Anna är ganska perfekt. Ringön knyter nämligen an till det som de flesta anser vara som mest göteborgskt med sina småskaliga industrier och till och med ett varv. Här har heller inte gentrifieringen och nybyggena infiltrerat som i Eriksberg och Lindholmen, utan Ringön är fortfarande väldigt genuint och styrs av dess egna röster. Det tror Anna är en bra grogrund för samtidskonsten att växa på i en stad som Göteborg, där vi snarare har en stark tradition av teater och musik än konst. Många av parametrarna för att göra Göteborg till en bättre stad för samtidskonsten har såklart även att göra med finansiering, men någon brist på människor som gör intressanta saker är det inte direkt.

"Många tror ju att man måste kunna så mycket om konst, och det har jag full förståelse för"

Speciellt inte ute på Ringön, och Icias närmsta grannar består till stor del av ateljéer. Även i Icias egna lokaler har de i dagsläget ett tiotal konstnärer som arbetar i ateljéer i huset och de räknar med att bygga några fler. Anna vill inkludera konstnärerna som sitter här i sin verksamhet och alla bidrar på de sätt de kan och vill för att forma ytan, så som en bardisk byggd av Chris Porcarelli och en spegelinstallation av Goran Hassanpour. På så och många fler sätt är Icia mer än bara sina utställningsrum. Nu till våren kommer även hela huset att göras om till ett utvändigt konstverk signerat Carolina Falkholt. Carolina som är känd för sin graffiti av könsorgan kommer skapa sin första monokrom när hon målar huset svart över sommaren i verket Dark Monologue. Verket blir även ett ljudkonstverk då de kommer att installera högtalare på utsidan som både Carolina tillsammans med cellisten My Hellgren kommer använda sig av men även andra efter dem. 

Utvändigt från konsthallen kommer Icia under sommaren även att inviga en utomhusbio med premiär den 31 maj. Då kommer konstnären Roxy Farhat att visa filmer, men biografen är inte enbart tänkt att användas av Icia i utställningssyften. Den är till för alla konstnärer i området att kunna använda sig av, och Anna är öppen för att kunna visa lite vad som helst. Vad som är viktigt för henne är att skapa en konsthall som är öppen, inkluderande och som bjuder in till en konstnärlig upplevelse på besökarens villkor. 
– Det känns jätteviktigt att göra saker utomhus och öppna upp och visa att det här inte är något farligt. Många tror ju att man måste kunna så mycket om konst, och det har jag full förståelse för. Men som den utställningen vi gjorde nu sist med Christoffer Berg och Lena Trapp var en ganska tillgänglig utställning för den var väldigt upplevelsebaserad. Då fick jag några av gubbarna som jobbar här ute att komma hit, som aldrig skulle vilja komma in och titta på en måleriutställning eller så, men som stod här inne och var väldigt fascinerade. Nu efter det har vi ändå en ömsesidig respekt och lite kunskap om varandras professioner vilket är jätteroligt.

Läs mer om Icias evenemang på deras hemsida.