Att hantera mörkret med hjälp av tv-spel

Bara dagar efter att nazister spridit sitt hat under politikerveckan i Almedalen fick Nöjesguiden chansen att hantera mörkret i det kommande storspelet Wolfenstein 2: The New Colossus. Är detta månne en fingervisning om hur debatten bör tas?



MAN KAN VÄL se det som en katharsis, säger Tommy Tordsson Björk. Ett sätt att hantera mörkret på.
–...med dubbla kulsprutor?
– Ja, precis.

TRE ÅR EFTER debuten med Wolfenstein: The New Order är det nu dags för Uppsala-baserade MachineGames att släppa sin efterlängtade uppföljare. Wolfenstein 2: The New Colossus utspelar sig ungefär ett år efter händelserna i The New Order, 1961. I den här alternativa tidslinjen är det axelmakterna som vunnit världskriget, och även om den ikoniske tv-spelshjälten William ”BJ” Blazkowicz stoppade den onde Deathshead så har nazisterna nu tagit makten också på andra sidan Atlanten, i USA. I det ockuperade landet i väst patrullerar SS-soldater gatorna, väggarna är prydda med regimprisande propaganda och ur jukeboxen hörs tyskifierade 60-talshits. Många medborgare lever i skräck och önskar inget annat än att BJ ska befria dem. Andra välkomnar sina nya överherrar och försöker efter bästa förmåga bli assimilerade. Världsbygget, karaktärerna och dialogen är återigen något som sticker ut. Humor med en bitsk eftersmak. Att bara gå runt och insupa den pressade atmosfären i Roswell, New Mexico, är fantastiskt. Och att glänta på det rika galleri av karaktärer som finns i den brokiga motståndsrörelsen ger verkligen mersmak.

FÖR MACHINEGAMES VAR 2014-års The New Order ett viktigt styrkebesked. Det var deras första spel sedan en inflytelserik utbrytargrupp från Starbreeze grundat företaget. Och i och med det nästan enhälligt positiva gensvaret från både kritiker och publik har MachineGames nu fått ännu mer utrymme att ta sig kreativa friheter med den klassiska Wolfenstein-serien. Och Tommy Tordsson Björk, narrative designer, menar att arvet från den 36 år gamla spelserien aldrig varit en börda.

- Det har varit otroligt häftigt att få jobba med den här serien. Vi har hela tiden önskat vara både trogna men samtidigt också hitta på något eget.



DET FÖRSTA DE ville göra var att plocka ut berättelsen ur kriget. Ett ockuperat Amerika var något de önskat utforska sedan arbetet med det första spelet, och de visste att det krävdes mer än bara en bana. Det var en setting som krävde ett eget spel. Tommy och kollegan Jens Matthies har skrivit historien om den hårdföre och rullstolsbundne superhjälten BJ som tillsammans med en motståndsrörelse (väl representerad av minoritetsgrupper) ska genomföra en andra amerikansk revolution och störta de onda krafter som tagit makten i landet. Tommy verkar inte vilja göra en politisk poäng och alla likheter med dagens politiska läge är tillfälligheter. Men jag kan ändå inte låta bli att le när jag rullar runt i en tysk u-båt och ”tar debatten”. Mina bästa argument är hett bly och hårda knogar.



SPELET ÄR SNABBT, intensivt och våldsamt. Någon långsam och metodisk finess finns det inte rum för när du hela tiden försöker undgå att bli nedtrampad av raketbestyckade jätterobotar. Men trots intensiteten är det de lugnare gatuscenerna jag främst tar med mig. Den stora styrkan sitter i manuset, världsbyggandet och – framför allt – i dialogen. 


Men går det ens att skriva en rimlig historia av en historiskt sett så platt karaktär som BJ?
- Ja, BJ är ju en enorm, vandrande stereotyp, säger Tommy. Men han har mycket utrymme att växa. Det har faktiskt varit en av del roligaste delarna med det här projektet, att få undersöka relationerna mellan BJ, hans flickvän och motståndsrörelsen.

Den 27 oktober får vi vår chans att befria Amerika. Missa inte den.