GTA: Från moralpanik till miljardindustri

Allt började som ett grafiskt experiment. På ett kontor beläget just ovanför en Fish and chips-butik i Dundee, Skottland, programmerade speldesignern Mike Dailly en ny spelprototyp. Han ville skapa en stad sett från fågelperspektiv där byggnaderna gav intryck att vara tredimensionella. Året var 1993 och Mike Dailly var en rätt stor deal i spelutvecklarkretsar. Bara ett par år tidigare hade han knackat ihop det sadist-humoristiska pusselspelet Lemmings och blivit miljonär. Daillys nya prototyp var mest ett sätt att testa renderingsteknik, men i hans lilla demo styrde spelaren en dinosaurie som sprang runt och kraschade bilar. En kollega på det lilla spelföretaget DMA Design passerade hans skrivbord och föreslog att det kanske vore roligare att styra bilarna. En liten kommentar som ledde till en liten förändring - som fick enorma följder.
 
Berättelsen om spelserien Grand Theft Auto är på många sätt också berättelsen om spelmediet- och branschen som sådan – ett spelföretag som grundades i någons föräldrars sovrum i slutet av 80-talet och under de kommande 40 åren växte till ett gigantiskt imperium. En tvådimensionell bagatell byggd av ett litet team som senare muterades till något som kostade tiotals miljarder kronor att utveckla. Ett litet spel som handlade om bilstölder och gängkrig som hamnade högst upp på den politiska agendan och testade gränserna för yttrandefriheten – utan att det egentligen hade något viktigt att säga.
 
Original-GTA, med arbetsnamnet Race’n’Chase, var till en början ett spel där spelarna skulle jaga varandra i ett bilrace genom Daillys semi-tredimensionella stad. Spelaren fick välja mellan att vara polis eller bankrånare, men ganska snart insåg utvecklarna att det var roligare att bryta mot reglerna än att upprätthålla dem – och ju större övertramp desto roligare. Civila fotgängare i den digitala staden levde alltid en hårsmån från att bli en blöt fläck på trottoaren. För spelets pubertala publik var det stor humor. För det politiska etablissemanget var det ett stort rött skynke.
 
Det är lätt att tänka på Grand Theft Auto och Rockstar Games som ofrivilliga offer för den kristna högerns moralpredikanter. Men den offerkoftan stickades av Rockstar själva, långt innan GTA blivit ett välkänt varumärke. Kontrovers var en uttänkt strategi redan från början och i seriens spår har kaos och panik alltid följt. En ökänd PR-agent som jobbade med original-GTA insåg hur kontroverserna skulle kunna bli en drivande motor i marknadsföringen och började i hemlighet köpa plats i brittisk skvallerpress. Upprörda texter om hur barn lekte massmördare följde. I Storbritannien, Tyskland och Frankrike fördömdes spelet. I Brasilien förbjöds det. Samtidigt sålde spelet miljontals exemplar och låg på Storbritanniens försäljningstopplista i 76 veckor.
 
Under de nästkommande två åren släpptes två expansioner (London 1961 och London 1969) och uppföljaren: Grand Theft Auto 2. Spelen fick medelmåttig kritik från spelpressen men fortsatte att sälja bra. I sin tvådimensionella form hade GTA nått långt över förväntningarna, men det fanns de som såg potentialen i vad spelet skulle kunna vara. Lilla skotska DMA Design fick hjälp av BMG Interactive att släppa sina spel. Förlagsjätten Take-Two Interactive köpte i sin tur upp BMG och startade företaget Rockstar Games som tog över ansvaret för GTA. Med på den resan fanns en man vid namn Sam Houser. Tillsammans med sin bror Dan tog Sam över rodret både gällande affärer och narrativ inriktning. Mycket kan sägas om bröderna Houser men ett är klart och det är att GTA aldrig blivit vad GTA är utan deras inblandning.
 
Med millennieskiftet kom också en annan avgörande förändring för GTA. Det var med den tredje delen av spelet som Grand Theft Auto tog steget från den platta uppifrån-vyn in i den tredje dimensionen. När världen blev tredimensionell behövde också handlingen och karaktärerna få djup. Grundstoryn handlar om en småkriminell som dras in i ett gängkrig och tar sig från obetydlig fotsoldat hela vägen till toppskiktet inom Liberty citys maffiahierarki. Houser-brödernas kärlek till film är extremt tydlig – berättelsen om den stumme huvudkaraktären Claude är fullpackat med referenser till allt från Scarface och Sopranos till Heat och Pulp Fiction.
 
GTA 3 beskrevs tidigt, också internt, som en “brottssimulator”. Även om det inte är helt osant är det ändå att göra hantverket en otjänst att stanna där…………. Det viktigaste utvecklarna lyckades med var att skapa känslan av en öppen värld som levde sitt eget liv, oavsett vad spelaren gjorde. Ambitionen var att skapa en “sandlåda” där spelaren själv kunde styra sin upplevelse och ha friheten att leka som den ville. GTA 3 var tidigt ute med att visa smakprov på exakt hur mycket frihet som kan rymmas i en sådan värld.
 
Om vi fortsätter med sandlådemetaforen kan vi säga att GTA 3 kröp runt i den för att Vice City och San Andreas skulle kunna springa. De två uppföljarna släpptes med bara ett par års mellanrum men skillnaden mot GTA 3 var ändå betydande. De populärkulturella referenserna oändligt många fler, världarna oerhört mycket större och humorn ännu mer skruvad. Vice City utspelar sig på 80-talet och är Miami Vice upphöjt i kubik. På samma sätt är San Andreas Boyz n the hood och Menace 2 society på steroider.
 
Manusen för GTA-spelen var kanske inte några stora litterära verk, men världsbygget som ryms i spelen går bortom själva huvudberättelsen. Radiokanalerna du kan lyssna på i bilen, sättet du bemöts på gatan och karaktärerna som susar förbi. Det är våldsamma, ofta kanske lite plumpa komedier - med starka inslag av satir. Men allra mest är det ett kärleksbrev till USA. För en svensk 70-talist är det lätt att relatera. Sam och Dan Houser är två skotska bröder som vuxit upp under 70- och 80-talet och matats med amerikansk kultur från barnsben. Sett från distans går det inte att skilja den kulturellt skapade bilden av New York, Los Angeles och Miami från den “objektiva” verkligheten. Vice City, GTA-världens version av Miami, är kanske det mest talande exemplet. För en utom-amerikansk person som växte upp på 80-talet är Miami glänsande sportbilar, uppkavlade kostymärmar och pudervita näsvingar. Ambitionen har aldrig varit att skildra landet och platserna på ett korrekt och objektivt sätt. Liberty City, Vice City och Los Santos är den andres bild av vad USA är. Skruvad, störd och alldeles, alldeles underbar.
 
Även om San Andreas var ett otroligt spel hade omvärlden börjat komma ikapp Rockstar. 2005-2006 släppte Microsoft och Sony nya konsoler, och med Xbox 360 och Playstation 3 höjdes den visuella ribban avsevärt. Rockstar behövde växla upp för att hänga med.
 
Berättelsen om Niko Bellic och de andra huvudkaraktärerna i GTA 4 är på många sätt mörkare och mer seriös än något annat som utspelat sig i GTA-världen. Liberty City är en stad där rövare och clowner styr och din enda väg ut är med våld (eller i en kista). I expansionen The Lost and damned följer vi ett motorcykelgäng fyllt av heroinister och trasiga individer. Kritikerna älskade det lite mer vuxna anslaget - även om det i sammanhanget fortfarande var lika delar The Wire och Jackass. GTA 4 var ett dyrt och därför riskabelt projekt, men det var på alla sätt en succé och slog försäljningsrekord redan första dygnet.
 
För varje ny uppföljare höjdes både förväntningarna och insatsen. Rockstar hade inte råd att vara bara mer – de behövde alltid leverera mest av alla. När GTA 5 slutligen släpptes 2013, blev det tydligt att spelet på många sätt var ett otroligt ambitiöst projekt. Grundspelet hade tre huvudkaraktärer (Michael, Franklin och Trevor) vars historier sammanvävdes på fullständigt vansinniga sätt. Spelvärlden utgjordes återigen av San Andreas, men den här gången var den både större och mer detaljerad än tidigare. Men den allra största nyheten med GTA 5 var flerspelarläget. Drömmen hos Rockstar hade länge varit att bygga en stor online-värld befolkat av spelare snarare än datorstyrda karaktärer. GTA Online började stort – och växte sig enormt. Spelarna gjorde uppdrag, tjänade pengar, köpte lägenheter och startade företagsimperium. Allt medan de försökte ducka andra spelares alltmer aggressiva beteenden.
 
Kritikerna menar att Rockstars fokus skiftade i samband med GTA Onlines växande intäkter. Helt plötsligt var det mer intressant att skapa nytt kosmetiskt innehåll än att göra nya GTA-spel. Ett annat problem var att “en värld full av GTA-spelare” kanske låter bra på pappret. I verkligheten var det dock kaos på en helt ny nivå – som att teleporteras tillbaka till högstadiet, bara att dina mobbare denna gång har raketgevär och stridsflyg.
 
I skrivande stund är det 12 år sedan GTA 5 släpptes till Playstation 3 och Xbox 360. Sedan dess har grundspelet uppgraderats till två nya konsolgenerationer och Online har fortsatt att dra in sjuka summor. Rockstar har släppt det rakt igenom fantastiska Red Dead Redemption 2 och Dan Houser har lämnat företaget. Och GTA 6 närmar sig. Långsamt.
 
Den lilla information som finns om spelet kommer från flashiga trailers och internetrykten. Det sägs att den tidiga utvecklingen av spelet började 2018 (förarbetet ska ha börjat redan 2014) för att gå in i fullskalig produktion 2020, men bromsades kraftigt av pandemin. Det sägs att spelet försenats av förändringar i manus, att det skulle utspelas på 80-talet och över en större del av USA - inte det nutida Florida som vi sett i trailermaterialet. Vi vet dock att spelet kommer att handla om Jason och Lucia, ett par som levt på kant med lagen länge. Efter ett misslyckat bankrån börjar de nysta upp en korruptionshärva som sträcker sig högt upp i maktens korridorer. Sin vana trogen verkar Rockstar ha lagt mycket krut på att få Vice City och delstaten Leonida att både verka levande och precis på randen till ett sammanbrott. Ett samtida Florida skruvat till sin spets, bortom sans och förnuft. En plats där Tiger King, Florida man och badsalt passar som hand i handske.
 
Det har talats om att utvecklingskostnaderna ska uppgå i dollarmiljarder (plural!) och den senaste trailern för spelet fick 500 miljoner visningar på ett drygt dygn. Hela spelindustrin följer nyfiket vad ett exemplar av spelet kommer kosta – det blir mest troligt ett riktmärke för hela branschen. Både konkurrerande spelförlag och filmbolag har varit tydliga med att de inte vill släppa något i närheten av sexans lanseringsdatum. GTA 6 är ett svart hål som alla räknar med kommer att sluka all uppmärksamhet under många månaders tid. Och för varje gång som släppdatumet flyttas fram knakar det i fogarna hos många andra spelstudior.
 
När GTA 6 släpps (preliminärt datum den 26 maj 2026) har spelserien gått från att vara en liten kontroversiell bagatell till att bli en populärkulturell koloss. Serien ska ha sålt nästan 450 miljoner exemplar sedan originalet släpptes 1997. Av dessa 450 miljoner ska GTA 5 ha sålt 215. Spelserien har gått från att vara ett spel som samplar samtida kultur till att vara det verk dit alla blickar dras, där alla vill vara med. För en skådespelare som får en roll, en artist som får med en låt eller en influencer som får sitt tatuerade ansikte med i spelet kan det förändra livet.
 
För Rockstar, och kanske hela spelbranschen, är lanseringen av GTA 6 också avgörande. Företaget är inte längre en liten rebellisk uppstickare - det är en jättelik miljardindustri. Kontroverserna har slutat handla om spelens innehåll och istället om en osund företagskultur, hänsynslösa deadlines och arbetarfientlig crunch-utveckling. Och samtidigt som spelen blir allt mer realistiska blir verkligheten allt svårare att skilja från den där förvridna skrattspegeln Rockstar alltid hållit upp. Vi vet varifrån GTA 6 kommer - frågan är vart spelet kommer att ta oss.

GTA-kontroverser vi minns

Hot Coffee
Det tveklöst största ramaskriet GTA-serien någonsin frammanat var det som kom att kallas Hot Coffee. Tekniskt kunniga i communityt lyckades nämligen skrapa fram oanvända minispel som var gömda i koden till San Andreas. Minispelen gick ut på att ha sex på lite olika sätt. Frågan blev brännhet i amerikansk kulturpolitik under ett par år. Hillary Clinton var väldigt involverad.
 
Lindsay Lohan vs Lacey Jonas
Lindsay Lohan tog Take Two Interactive till rättegång, fullt övertygad om att en bifigur i GTA 5 baserats på henne. Lacey Jonas är en barnskådis som vuxit upp och behöver hjälp att fly från paparazzis. Lindsay förlorade i rätten.
 
Miami Joker
GTA 6 har inte ens kommit ut och kontroverserna är redan igång. I alla fall om vi får tro Lawrence Sullivan, som kallas “Florida Joker” efter att mugshots på honom spridits över Internet. Lawrence har ansiktstatueringar som påminner om Jokerns sminkning - och i en trailer för GTA 6 menar Sullivan att en karaktär är baserad på hans utseende. Rockstar har ännu inte svarat.
 
Jack Thompson
Jack Thompson är möjligen spelhistoriens mest kända advokat. Han gick nämligen till krig mot spelmediet, som han menade var en direkt anledning till en rad olika våldsbrott. Han gjorde sig en karriär av att försöka bevisa hur dekandenta och farliga ungdomar blev av att utsättas för våldsamma spel. När Jack upptäckte GTA gick topplocket - tills det att Jack blev av med sin advokatlicens på grund av oprofessionellt beteende.
 
Gouranga
Ett uttryck som ska betyda “lycka” för Hare Krishna-rörelsen blev kanske den första riktiga GTA-kontroversen. I det allra första GTA-spelet gick det nämligen att köra över en grupp krishna-utövare - och spelaren belönades med ett GOURANGA utskrivet över skärmen.