Det är svårt att göra bra tv om snälla människor, säger Breaking Bad-skaparen Vince Gilligan. Det ligger någonting i det. Tv-mediets tredje guldålder är kantad av jävliga män hela vägen från Oz till Mad Men. De har alltid fascinerat oss mer än schyssta helyllekarlar. I True Detective får vi följa de omaka polis-kollegorna Martin Hart (Woody Harrelson) och Rust Cohle (Matthew McConaughey). Det finns förstås en viss Dödligt vapen-koefficient här med två motpoler som förs samman, och den indignerade polischefen som skäller ut dem efter noter. Men liksom Mad Men, Breaking Bad och alla våra historier om problemtyngda män har True Detective något mer. Ingen av männen är oproblematiska. Under Martins fasad som hängiven familjefar döljer sig en systematisk äktenskapsförbrytare. Och bakom Rusts boksmarta Profiler-kuliss huttrar en psykotisk narkoman.
När de får larm om en mördad kvinna tar narrativet fart. Väl framme finner de den nakna kroppen i böneställning, med en krona av renhorn och omringad av träsnidade symboler. Det är en scen som för tankarna till ritualmord och får den bibelkramande södern att kalla det ett verk av djävulsdyrkare. Den likbleka och oskuldsfulla kvinnokroppen blir också en kontrast till de skuldtyngda männen. För i True Detectives värld är kvinnorna antingen sekreterare, älskarinnor, prostituerade, mammor eller förlorade döttrar. De serverar kaffe i polishuset och säljer sina kroppar i husvagnar.
Det är svårt att avgöra efter två avsnitt, men jag är övertygad om att True Detective är mer än vad det låter sig påskina. Skådespelet är briljant, manuset sylvasst och replikerna får väggarna att skälva. Särskilt när Matthew McConaughey låter orden sippra fram mellan tänderna samtidigt som han kedjeröker inomhus. Att sedan dela upp berättelsen i två tidsåldrar är elegant. Här får vi se hur 1995 års modeller av Martin Hart och Rust Cohle löser fallet. 17 år senare, får vi vara med när de återberättar historien. Åren har varit hårda mot Martin Hart som har blivit tunnhårig och odlat ölmage medan vattenkammade Rust skaffat hästsvans, bikermustasch och täckt högerarmen med gaddningar. Polismännen som intervjuar dem säger att mappen försvann i en orkan – men det verkar inte vara hela sanningen. För i True Detective döljer alla män något.
Texten är även publicerad i Nöjesguiden #1.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2014.
