Paul Rudd och Will Ferrell spelar en psykiatriker och patient-duo med en gränslös relation.
I senaste numret av People utses Paul Rudd till den sexigaste mannen i världen. Eller, om vi översätter ordagrant, den sexigaste mannen vid liv. Det är svårt att förstå varför när jag tittar på tv-serien The Shrink Next Door där Paul Rudd med små medel – dåligt åtsittande 80-talskläder, sämre hållning och en oskön dialekt komplett med en vidrig personlighet – gör en förvandlingsroll.
Trots att allt pekar på att The Shrink Next Door borde vara en komedi – Paul Rudd och Will Ferrell spelar huvudrollerna i en serie regisserad av komikern Michael Showalter – är det snarare en lågintensiv dramathriller. Rudd spelar den manipulative psykiatrikern Ike som trotsar all form av yrkesetik och nästlar sig in i sin patients privatliv. Will Ferrell spelar den neurotiska och kroniskt naive textilfabrikören Marty som tycks vara oförmögen att inse när någon lurar brallorna av honom.
Det som är The Shrink Next Doors största styrka är också dess största svaghet. Att det hela tiden pendlar mellan det seriösa och humoristiska på ett sätt att varken tittarna eller seriens skapare själva verkar veta vad det är för historia de vill berätta. Även om det inte är en uttalad komedi finns det uppenbara inslag av humor här, som om komiken vore en naturlag som varken Rudd eller Ferrell helt kan bryta ifrån. Allt från kroppsspråk och tonval känns så tongue in cheek att det nästan blir ironiskt, stundtals känns det som om jag tittar på en tv-serie som låtsas vara en tv-serie. I de flesta fall vore det ett underbetyg, här blir det ett slags koriander som väcker lika mycket fasa som fascination.
