Tv-adaptionen av den dystopiska klassikern Brave new world är en sköj undergångskarusell.
Aldous Huxleys Brave new world från 1932 är framtidsromanen som alltid fått stå i skuggan av George Orwells 1984. Det är lustigt eftersom den värld som Huxley skrev om i sin roman har långt mer gemensamt med den tid vi lever i nu än vad Orwells har. I stället för att gestalta en framtid som brände böcker blåste han liv i en där det inte behövdes – för ingen ville längre läsa.
I tv-serien Brave new world har ett nytt samhälle vuxit fram som förkastat koncept som pengar, ägande, monogami och familj. Men också smärta, sorg och ångest. Här lever Bernard Marx och Lenina Crowne i en hedonistisk utopi, men också själslig dystopi där de dövar sina äkta känslor med lyckopillret soma. När Bernard och Lenina slumturistar i “den gamla världen” går något allvarligt fel. En revolution uppstår bland hedningarna och de måste få hjälp av lokalborna för att komma därifrån.
Brave new world är flaggskeppet för NBC:s streamingtjänst Peacock som lanseras den 15 juli. Det är inte svårt att förstå varför. Det här är en fartfylld tolkning av en klassisk dystopi som satsar på underhållning snarare än dödsallvar. Föredrar du dina undergångsdramer med långa närbilder på obekväma minspel kan du hålla andan tills nästa säsong av The Handmaid's Tale, för Brave new world är en nöjestripp för dystopijunkies.
