Voiande vikingar och hipsters från 1800-talet. HBO:s norska serie är en festlig buddy cop-historia.
Efter ett plötsligt ljusfenomen I Oslofjorden följt av ett omfattande strömavbrott stiger de upp. Människorna från stenåldern, 1000- och 1800-talet. Fullkomligt ovetandes var de är – än mindre när de är. Några år efter världshändelsen som tvingade samtiden att anpassa sig till den nya (gamla?) ordningen paras den rutinerade snuten Haaland motvilligt ihop med vikingakvinnan Alfhildr. Kulturkrockar sker.
HBO:s första norska originalserie Beforeigners om ofrivilliga tidsresenärer kan vid en första anblick se ut som ett påkostat cosplayevent, men det är långt mer ambitiöst än så. Det är en buddy cop-situation som påminner om Netflix-kalkonen Bright, som blandade högalver och orcer i ruffig Los Angeles-miljö. Med den ansenliga skillnaden att Beforeigners är sevärd.
Och till skillnad från skandi-sci-fin The Rain har Beforeginers den goda smaken att inte ta sig på för stort allvar. Här har vi stenåldersgrannar som slaktar getter i sin hyresrätt, voiande vikingar och 1800-talsmän som med sina tvinnade mustascher, höga hattar och velocipeder är omöjlig att skilja från samtidens hipsters. Samhällskommentaren där tidsresenärerna är en metafor för flyktingar är så uppenbar att de inte ens försöker skyla över den. Men lika väl är det. Beforeigners är inte en subtil serie, däremot en med ovanligt god självinsikt.
