Det första Gears of Wars genomslagskraft är inget man direkt fnyser åt. Spelet introducerade den närgångna "CNN-kameran", fungerade som katalysator för tandemtrenden och lade grunden för subgenren stop 'n pop. Gears of War kvalificerar sig alltså för att bli ihågkommet. Men frågan är om det inte är i sin estetik som Gears of War har varit mest tongivande. Här förlöste Epic den skallige rymdsoldaten, som nu råkat bli den visuella normen för en hel konsolgeneration.
Inför Gears of War 2 har förväntingarna varit på topp. Epic har här varsamt byggt vidare på originalets grund av testosteronstinn belgium blue-action, och lyckas rentav med konststycket att i den allra första akten vara mer varierat än hela originalet. Det är förstås ingen dålig bedrift. Och på det hela taget leverar Cliff Bleszinski och helt efter devisen om "”bigger, better, more badass".Den enda egentliga invändningen dyker upp när Epic försöker att operera på flera olika plan. När man vill beröra istället för att vara en skoningslös in your face-shooter. Det blir lätt opassande och styltigt. Men det går förstås att leva med, då Gears of War 2 överträffar originalet på precis alla punkter.
