De hade mig redan vid pianoballaden om Lon Chaney. Sen är jag oerhört svag för The Mel Lyman family-prylen, och det är inte var dag man får Hawkwindcovers i brevlådan.
Jag älskar the Band och Byrds i alla dess inkarnationer, och det törs jag nog sätta mina pengar på att Vetiver också gör. Nu för tiden finns det bergis en hel scen av sådana här neo-någonting-cowboys och skäggiga brådmogna ungdomar att jämföra Vetiver med, men det är alla tiders att få åtnjuta så här anspråkslöst och fint låtsnickeri.
