Maria Müllern-Aspegren tittar närmare på hur vi väljer att fylla semesterns själsliga tomrum.
Hemorten
När tåget mot Stockholm stannar vid Nässjö station fylls man av både förundran och lättnad. Lättnad över att man själv slipper vara en av de tre sorgliga jävlar som har anledning att stiga av. Förundran över att tåget ens gör sig besväret att stanna. Den korta reflektionen förbereder en inte för när man själv plötsligt befinner sig i exakt den situationen. Få impulser åldras så dåligt som idén att tillbringa sommaren hemma-hemma. Oavsett om motivet är fattigdom, skuldkänslor eller en farlig form av självskadebeteende har du lyckats ta dig tillbaka till ditt alldeles egna Nässjö. Dagarna fylls med att cykla runt till olika parkeringsplatser och dricka pizzeria-öl på en uteservering som vetter mot en EU-väg. Ibland dricker du till och med direkt på parkeringsplatsen, och ser tåget passera. Du har bara varit här i en vecka, men en flykt verkar redan omöjlig.
Utomlands
Du valde Lissabon för att det verkade “rimligt”. Där bor du i ett delat Airbnb med två fransmän som hatar dig tyst. Det är oklart vad du har gjort, men du antar att det är något med din aura som stinker ratad. Du ler artigt tillbaka och googlar “how to seem neutral”. Veckan är ett långt projekt i att verka världsvan. Du äter sardiner på burk och delar stories under rubriken “simplicity”. Du försöker se ut som någon som inte har ställt frågan “hur lång tid tar det att bli portugisisk medborgare” för sig själv. Kanske var det just det här du behövde. En nystart. En paus. Ett sätt att hitta tillbaka till något. Du skriver det också i ett sms till din mamma. Hon svarar med en tumme upp. Du försöker ligga med någon från en bokhandel, men det visar sig att hen egentligen jobbar med tech. Ni kysser varandra ändå. Det känns nästan verkligt.
Fjällen
Dagen efter att du och din flickvän Anna firat fyra år tillsammans i ert förstahandskontrakt ovanför en meditationsstudio packar du din bästa twin-fantasy-tröja och möter upp grabbarna för att ta nattåget till Abisko från Malmö C. Jocke har tagit med grönländsk stout från "haket" där han jobbar som bartender. Där serveras ölen i 750 cl-flaskor, och på väggen hänger en skylt med texten "ingen stor stark". Du tar överslafen och somnar till ljudet av Tom Waits och dina vänners snarkningar. När ni kommer fram till fjället bestiger ni berget med en lätthet som bara en man vars sexuella, sociala och fysiska behov varit tillfredsställda så länge att själva konceptet hunger känns som ett minne blott. Ni odlar mustascher. Ingenting kan rubba en man som bestigit ett berg, tänker du. Och det stämmer. Tills några år senare, när Jocke bekänner sitt brinnande begär för Anna under en gemensam väns bröllop i Skanör.
