Jag började lyssna på Toro Y Moi under chillwave-eran, då han var en av de artister som tillsammans med Washed Out och Blackbird Blackbird kom att definiera genren. Sedan dess har han ägnat varje album åt att utforska nya musikaliska områden, och den här gången har turen kommit till ett slags funkig och gräsrökarpsykedelisk hippiejazzpop med allt mindre fokus på electron. Det är såklart upplyftande med artister som vågar utmana både sig själva och sina fans, men just den här nischen tillhör inte en av Chaz Bundicks bättre. Han är bättre då hans soundmässiga researchådra hänger sig åt framtiden istället för att titta tillbaka på 70-talet.
Skivbolag:
Artist:
