Det är en mer hitig Toro Y Moi som hörs på Boo Boo, åtminstone jämfört med förra skivan What For?, som var ganska svårfångad. Men det handlar fortfarande om en artist som inte direkt gör musik för de stora massorna, utan håller sig till sin relativt lågmälda romancepop med krämiga inslag av pianobar och solnedgångstapeter. Här är ljudbilden mer autotunesyntetisk och r'n'b-digital, men kärnan finns kvar, även om den chillwave han ägnade sig åt i början av karriären nu blivit aningen kaxigare. Det är definitivt ett positivt skifte, där signatursoundet vårdats men fått skjuts av en experimentell 80-talsvibe och inspiration av powerballader från bland andra Chicago och Berlin. Ej städerna.
Skivbolag:
Artist:
