Så mycket till unga rebeller är kanske inte Stray Cats när de firar 40-årsjubileum med ännu ett varv på återföreningskarusellen, komplett med nytt album och en världsturné som tar dem till metropoler som Falun. Men även om de numera har en ganska tydlig dryga-ut-pensionen-cause för sin tillkämpat juvenila upproriskhet och även om det därmed är lätt att göra sig lustig över dem kan ingen ta ifrån dem att deras rockabilly fortfarande är strålande. När trion håller fast vid sitt avskalade ursprungssound i Three Time’s A Charm och Mean Pickin’ Mamas strålande ursprungsrock’n’roll är det till och med lika bra som för när det först begav sig för 40 år sedan (eller för 65 år sedan, om vi pratar om de verkliga originalen).
Slim Jim Phantom och Lee Rocker är en stabil om än inte särskilt flamboyant rytmsektion, och stjärnan är otvivelaktigt Brian Setzer, vars redan vassa gitarrfinesser har slipats ytterligare via mellanårens storbandsrhythm’n’blues. Möjligen kan puritaner ha invändningar mot att låtar som Cry Danger har flera gitarrpålägg och att Slim Jim Phantom där unnar sig att komplettera sitt stilrena enkla trumset med pukor och andra överdådigheter. Men står man ut med sådana brott mot genrens renhetslagar är 40 en riktigt underhållande skiva.
