Även om Adrian Vandenberg är mest känd för sin session i Whitesnake mellan 1987 och 1998, så var det ändå med sitt soloband Vandenberg han slog igenom 1981. När han nu tar upp facklan igen, 35 år efter senaste albumet, har han en ny lineup, frontad av Ronnie Romero (känd från Ritchie Blackmoores Rainbow) och låtarnas kvalitet överraskar.
Mascot
Black Stone Cherry - Family Tree
Jänkarna kan onekligen spela sin rock n roll men är till skillnad från konkurrenter som Rival Sons och The Temperance Movement lite för städade. Det saknas smuts för att sätta kronan på verket. Denna diskrepans mellan rockens själ och utförande gör att bandet emellanåt känns något tråkiga rent av, samtidigt ska de sägas att de ibland lyckades föra samman ett snyggt möte mellan sydstatsrocken och Motown. Det kan landa väl nära platt radiorock, vilket förklarar varför de drar fans från både Lynyrd Skynyrd och Shinedown, men ger likväl bra låtar.
SuperevilAtt Transport Leagues låtar dräller av mer eller mindresofistikerade lån från andra band känns inte speciellt störande. Här vräksdet på med manlig stämma, höga gitarrer och sugande trummor. Allra bäst ärdet när bandet släpper ut neanderthalådran i full frihet och låter merDanzig än Danzig själv gjort på flera år. Att plattan sedan blir väljämtjockt i längden stärker bara ytterligare tesen om hur o |
