Det har känts tungt att vara Woody Allen-fan på senare år. Inte för rykten om hans privatliv, utan för kvaliteten på hans verk. [I]Fruar och äkta män[/I] framstår alltmer som Woody Allens sista mästerverk. Hans filmer därefter har mest känts som bittra och gubbsjuka överklasskomedier uppbyggda på skämt och dialogsekvenser som vi hört många, många, många gånger förut.Varenda replik som Kenneth Branagh yttrar i den senaste filmen [I]Celebrity[/I] har vi hört Woody själv säga bättre i en tidigare film. När Woody Allen i [I]Celebrity[/I] dessutom dammar av det gamla spågummeskämtet ännu en gång - är det tredje eller fjärde gången han använder spågummeskämt i en film? - går an riktigt nedstämd från biografen.
Hur mycket Woody Allen har recyclat sig själv under åren blir uppenbart när man lyssnar på denna CD med Woody Allens ståuppframträdanden från mitten av 60-talet. Redan här finns alla de situationer och skämt, briljant utförda, som han under 30 år sedan gång på gång återvänt till i sina filmer Från hans rädsla till att han inte räcka till i sängen, till hans utläggningar om att han inte tål sprit. "Efter två martinis försökte jag kapa hissen för att köra den till Kuba".
[I]Standup Comic[/I] är en generös CD som samlar material från tre olika LP-skivor, utgivna mellan 1964 och 1968, vilka länge varit utgångna. Woody står nära, nära mikrofonen och har publiken helt i sina händer. Han låter lika oemotståndligt ivrig som i filmer som [I]Bananas[/I]; han låter ung och kåt; han låter hungrig i stället för cynisk; han låter som den gudabenådade komiker och samtidsskildrare man en gång föll för.Skivbolag:
Artist:
