Alla plattor Emmylou har släppt de senaste tio åren har varit strålande, men det var onekligen med hennes förra liveplatta, [I]At the Ryman[I] 1992 som hennes nya storhetstid tog fart på allvar. Där samlade hon all musik som betytt mest för henne, klädde om dem i ny prakt -- och återuppfann sig själv som artist på ett imponerande sätt.
I jämförelse med den är [I]Spy Boy Live[I] förvånansvärt...vanlig. Det är helt enkelt en normal livekonsert: till delar hennes största hits ([I]Wheels[I], [I]Love Hurts[I], [I]Boulder to Birmingham[I]), till delar personligt valda guldkorn från tidigare studioalbum, som [I]Green Pastures[I], Jesse Winchesters [I]My Songbird[I] och Julie Millers ljuvliga [I]All My Tears[I].
En bra konsert, men inte oumbärlig som skiva. I varje fall inte just nu när CD Universe har rea på alla Emmylous gamla skivor: mindre än tio dollar stycket. Börja bunkra där först.
Skivbolag:
Artist:
