Alla plattor Emmylou har släppt de senaste tio åren har varit strålande, men det var onekligen med hennes förra liveplatta, [I]At the Ryman[I] 1992 som hennes nya storhetstid tog fart på allvar. Där samlade hon all musik som betytt mest för henne, klädde om dem i ny prakt -- och återuppfann sig själv som artist på ett imponerande sätt.
I jämförelse med den är [I]Spy Boy Live[I] förvånansvärt...va
