När ambitionen att låta unik växer sig starkare än den att låta bra - då är det ute med popmusiken. Man ser (eller rättare sagt, hör) tyvärr sådana tendenser hela tiden. Band som till varje pris ska skapa musikhistoria, genom att göra vad ingen tidigare gjort. Och, visst, många av dem har onekligen en egen stil - men de blir inte ihågkomna, för de låter inget vidare. 1990 bildades det walesiska bandet Gorky's Zygotic Mynci (ordet "mynci" som brukar ställa till mest problem uttalas och betyder samma sak som engelskans"monkey"). Med moogsyntar, tromboner och det faktum att de ibland sjöng på sitt mycket speciella modersmål blev de svåra att placera i någon annans fotspår. Men betydligt viktigare, de lät bra. I slutet på förra året fick de av okänd anledning sparken från sitt skivbolag Mercury Records och bestämde sig för att göra det bästa av en tråkig situation. De började skriva material till en ny skiva. Deras sista besparingar lades sedan på studiotid och resultatet blev så bra att de raskt signades av det engelska Mantra Recordings. [I]Spanish Dance Troupe[/I] blev namnet på deras sjätte album - ett 15 låtar (tyvärr lite för) långt, självbekostat album som när det är som bäst, bjuder på vacker tidlös pop. Walesiskan har fått lämna plats för enbart engelska och musiken har blivit mer lättillgänglig. Om man vill kan man till och med dra paralleller till såväl Nick Drake som Mercury Rev och landsmännen Super Furry Animals.
Annars kan man koncentrera sig på att det är ett småmysigt, lite mystiskt popalbum - unikt utan att det blivit ett självändamål.
Skivbolag:
Artist:
