Bill Callahan och hans alter ego Smog har suttit stilla på en av USAs musikaliska prispallar med inte så mycket som ett krökt hårstrå på huvudet medan kollegor -- såväl geografiska (Tortoise) som besläktade (Will Oldham) -- har fallit och rest sig genom bra skivor, ojämna skivor, onödiga sidoprojekt och allmänt dåliga tider. Men lika säker som Callahans genomskinliga narcissism har hans förmåga att skriva bra och nödvändiga sånger varit. Med flera år som sin egen excentriska producent och kassettbandsuppkopierare hann han finslipa sitt (visserligen fortsatt ganska hemsnickrade) artisteri innan Drag City presenterade honom för resten av, eh, små delar av världen. 1993s helt briljanta Julius Caesar kommer till exempel alltid ha en särskild plats i denna och min lilla värld.
Förra årets [I]Dongs of Sevotion[/I] var -- trots sin titel -- inte så pjåkig den heller. Och däremellan [I]The Doctor Came at Dawn[/I],[I]Red Apple Falls[/I] och [I]Knock Knock[/I]. Med andra ord en pålitligare och viktigare samling än vad de flesta i hans skrå ens kan drömma om.
[I]Rain on Lens[/I] har inget av det. Callahans röst är lika vacker och bittert insiktsfull som alltid men den jagande känslan som vilat över många av hans sånger verkar ha fått löpa total amok. De förr så tröstande sångerna slängs på en, vänder en kallt ryggen och ilar hektiskt vidare. Utan så mycket som ett hej då.
Skivbolag:
Artist:
