Inledningen på Mean Love är rent överväldigande. Först How We Be med tung groove, tvärflöjt, dagsaktuell elektronik och påfallande William Onyeabor-påverkan, och sedan samma influenser tillsammans med alert blås och än mer tydligt rotat i Sudan på New Name. Därefter Yacha, som utöver de centrala beståndsdelarna så långt dessutom förmedlar blaxploitation-suggestioner. En starkare albumöppning hittar du inte under 2014.
Att önska sig samma skyhöga standard tvärsigenom vore kanske förmätet och i sin ambition att skapa "sant universell" musik trampar Yeasayers och Of Montreals multiinstrumentalist Ahmed Gallab musiken snett på några ställen. När han gapar över för mycket med lam reggae och någon tam bossa blir det en svacka som diskvalificerar albumet från ett i övrigt solklart högsta betyg. Men efter dem han hittar desto mer rätt i Hold Tight som låter som Sade på en massiv och organiskt suggestiv soulgroovebotten. Galley Boys skulle kunna vara ett lyckat countrysoulförsök av The Impressions, och i gripande Son upprepar han om och om igen att "I will not forget where I come from" innan han avslutar skivan med Omdurman, uppkallad efter den stad i Sudan där han har sitt ursprung.
Sinkanes medryckande kombination av musik från olika delar av världen med samtida hipnessutryck motsvarar det som David Byrne och Damon Albarn envist eftersträvat under åren, och med Mean Love svingar sig Sinkane ledigt upp till samma nivå som dem.
