Redan i Led Zeppelin visste Robert Plant att det subtila och viskade kan vara minst lika suggestivt och kraftfullt som det högljutt ropade. Det är bara en av de röda trådar som sedan löpt igenom hans musikskapande under åren. Intresset för musik från andra delar av världen än den anglosaxiska är en annan, och på lullaby and… The Ceaseless Roar är hans sofistikerade afrikanska groove med mjukt snirkliga mellanösternmönster mer förfinad än någonsin.
Med Poor Howard, byggd på en gammal Leadbelly-låt, och med Little Maggie, en gammal folkvisa från Appalacherna upplockad under arbetat med sitt nordamerikanska Alison Krauss-samarbete Raising Sand, visar Robert Plant sin bredd. Vilken kontinent han än riktar sin storögda nyfikenhet bottnar han som alltid i blues, och här tittar han dessutom hastigt tillbaka mot sina egna rötter med något enstaka 1974-minnande riff och primalvrål. Intill en överjordiskt vacker stilla jazzballad som A Stolen Kiss är sådana utbrott effektiva, och med den mångårige samarbetspartnern Justin Adams, som här trakterar bendirs, djembe, tehardant och mäktig gitarr, har Robert Plant försäkrat sig om att behärska hela sin omfattande palett.
Den som ändå fortsätter tjata om ett återförenat Led Zeppelin är alltså antingen en hårdrocknostalgiker utan egentligt musikintresse eller en avdankad gammal gitarrist utan vägar till försörjning på egen hand. Det är som soloartist Robert Plant fortsätter vara en av de mest nyfikna, innovativa och spännande musikerna i världen.
