Så gott som helt på egen hand filar Richard Swift vidare på den perfekta softpopen på uppföljaren till förra årets fullpoängare [I]The novelist/Walking without effort[/I], och han kommer allt närmare fulländning.
Här lutar han sig mindre mot gimmicks som stenkakesamplingar och 70-talstravestier, och koncentrerar sig istället på att utveckla sina sånger ur skuggan av Van Dyke Parks och Randy Newman. [I]The songs of national freedom[/I] låter visserligen som [I]Rubber Soul[/I] i händerna på just Randy Newman, men alltmer hittar han sitt eget uttryck.
På [I]Buildings in America[/I] och inte minst på titelspåret, med en försiktig melodi för akustisk gitarr och trumpet över fältinspelade handklapp, leder Richard Swifts hemmapulande till lofi-effekter som synbart krockar med hans välskräddade softpop. Men den kombinationen ger en dynamik som annars alltför ofta saknas i den här sortens musik.
Sidan A (för så delar Richard Swift nostalgiskt upp sin skiva) avslutas med att hans agent ursäktande refuserar hans musik. "Sorry mr Swift, but there's no radio that likes to play the songs of your love and sorrow". Richard Swift inser att nu måste han sälja ut, han har ju fru, barn och avbetalningar, och serverar ett par perfekta popsånger i följd. [I]Kisses for the misses[/I] är hans hittills mest rättframma poplåt och en given undergroundhit om inte mer, följs av nästan powerpopiga [I]P.S. It all falls down[/I]. Då blir det uppenbart att den här mannen kan åstadkomma precis vad han har lust med.
[I]Skivan släpps den 10 juli[/I]Skivbolag:
Artist:
