Q-Tip, en bomullstuss på pinne, är nu soloaktuell för andra gången. Det började illavarslande när singelhitten [I]Breathe & Stop[/I] remixades ihop med Michael Jackson's [I]Don't Stop Til You Get Enough[/I]. Med ens tog Q-Tip tre steg tillbaks till att vara den där mysiga killen som rappade på Dee-Lites [I]Groove Is in the Heart[/I], vilket i och för sig är trevligt, men inte en helt givande utveckling för de som förväntar sig lite mer av "The Abstract" från A Tribe Called Quest.
Under [I]Kamaal the Abstract[/I] jobbar han sakta upp sig i god form igen. Jag brukade tycka att det var spännande att Q-Tip tog pianolektioner av jazzfunklegenden Weldon Irvine det är egentligen först nu det hörs. [I]Kamaal the Abstract[/I] är ingen rap-skiva, mer en soulrockskiva, mer vågad än till exempel D'Angelo. Attityden i musiken är positiv, med mycket Shuggie Otis-psykedelisk lekstuga, klapp och klang och hummanden. Om den här skivan någonsin landar så gör den det någonstans cirka Funkadelics debutalbum.
Rapparen Q-Tip försvinner lite. Vad gör han? Spelar piano? Gitarr? Det hela är diffust, eller rent ut sagt väldigt abstrakt. Den öppensinnade som ger det här en chans har alla förutsättningar att känna den här skivan växa.
Skivbolag:
Artist:
