[I]Yeah[/I] är som en alarmklocka du inte lyckats stänga av där Ludacris och Lil' Jon hjälps åt med att skrika dig ur sängen och[ [I]Throwback[/I] är Just Blazes uppdatering av funkrocken du glömt existerade. Inledningen på Ushers nya skiva är mäktig. Sen vill Usher bekänna saker för dig i ett par låtar. Det är också då det blir tråkigt. Här finns inga ballader av [I]U Remind Me[/I]-klass så varje
Arista/BMG
Cee-Lo GreenCee-Lo's styrka är att han orädd kastar sig ner i en ormgrop bland neo-soulare klädda i små kalottmössor och några riktiga ghetto-tuffingar, snackar lite, gosar, himlar med ögonen och gör en hiphop som håller på att glömmas bort när allting bara handlar om Chingy.
Första låten [I]Art of Noise[/I] byggs kvickt upp på en grund av Burton Cummings 70-talsrock [I]These Eyes[/I]. Efter det korrekta g |
Aretha FranklinHon är så gammal nu. Och lycklig. Och tråkig. Framförallt är Aretha Franklins [I]So Damn Happy[/I] så fruktansvärt habil. Hade det här varit en månad utan Erykah Badu's nya album eller ett livstecken från Jill Scott i form av hennes samarbete med neo-soultrombonisten Jeff Bradshaw så hade den rätt plastiga soulmusiken på [I]So Damn Happy[/I] kanske gått ner i brist på annat. Men idag behöver vi in |
TLCTLC är fortfarande kvar där det en gång började. På dagiset. Men nu
medverkar Lisa Left Eye Lopes med ett stekt ägg på ögat från graven. Och de skriver ibland vuxna texter, men sjunger/viskar/rappar som barn över musik för barn. Vi får gå tillbaka till [I]Crazysexycool[/I] för att hitta TLC:s stora undantag, ett album som inte bara definierade en era utan även hade fina låtar. 3D är för mig 90% |
Boys II MenBoys II Mens 90-talsballader var kraftig proto-Viagra. Ibland svepande och suggestiva, ibland klassiskt skurna i Luther Vandross-skolan, men alltid med resultatet att man fick tron på kärleken igen. När Boys II Men gör comeback koncentrerar de sig på precis samma sak som de alltid gjort, fast inte riktigt lika bra. Det är män som gråter, hjärtan som smälter, förhållanden som kommer att ordna sig, |
Q-TipQ-Tip, en bomullstuss på pinne, är nu soloaktuell för andra gången. Det började illavarslande när singelhitten [I]Breathe & Stop[/I] remixades ihop med Michael Jackson's [I]Don't Stop Til You Get Enough[/I]. Med ens tog Q-Tip tre steg tillbaks till att vara den där mysiga killen som rappade på Dee-Lites [I]Groove Is in the Heart[/I], vilket i och för sig är trevligt, men inte en helt givande utvec |
Cee-Lo
"Ghettofunkens epicentrum ligger i Atlanta. Här briserar hiphopen varje gång producenttrojkan Earthtone III asfalterar gatan med dubbla lager elgitarrer, 808:or, tjära och orglar." Så inledde jag min allra första recension i Nöjesguiden, för drygt ett år sen. Artisten var Slimm Calhoun och den beskrivningen passar lika
PinkI vilken r'n'b-pop-flickan Pink reinkarneras som självutlämnande middle of the road-artist med optioner på förbandsgigs åt Bon Jovi och Alanis Morrisette. Det är inte helt otippat, bästa låten på Pinks debutskiva var en Babyface-skriven rocklåt som hette [I]Most Girls[/I]. Det blir däremot tydligt att även den här genren har toppar och dalar. Där [I]Trains Drops of Jupiter (Tell Me)[/I] av olika a |
The Boy Is MineAtt lyssna noga på en skiva är som att förstora en bild tills rastret framträder. Till slut kan man själv välja om den är svart eller vit. Såvida den inte är kompakt grå, förstås. Som Monicas platta. Det här är varken dåligt eller bra. Det är bara kontrastlöst och substanslöst. Tråkigt. Ett album som kommer att göra succé på världens dagishem. Det perfekta alternativet till ljud när man slackerkol |
Big Backyard Beat ShowThe Mavericks, The Derailers och BR5-49, där har ni 90-talets okrönta kungar av partycountry, alla med direktuppkoppling till både hjärta och fötter. De har alla lyckats kanalisera den vilda energin från sina konserter till skivstudion och lyckats hitta en större publik, även utanför de rättrognas led, utan att offra något av sin grundläggande attityd. De börjar med Buck Owens [I]There Goes My Lov |
