Pharrell Williams - eller "Forellen" som han numera föredrar att kallas - har fått ur sig en ganska smetig, smaklös sörja till solodebutskiva. Vilket knappast kommer förvåna någon som hört singeljävlarna som föregått albumsläppet - brutalt mediokra Angel, samt Can I have it like that? låten där den moderna popmusikens två mest nasala röster (duett med Gwen Stefani) förenas för att med näsorna i högsta hugg förstöra ett i övrigt rätt trevligt ståbasbeat.
Man ska däremot aldrig helt räkna ut Forellen som producent - så fort man gör det glider han in i Neptunes-studion och hämtar ut någonting som beatet till Snoop Doggs Drop it like it's hot, för att nämna hans senaste helt nödvändiga bidrag till musikhistorien.
Ingenting på In my mind känns dock helt nödvändigt, förutom möjligtvis Jay-Z:s inhopp på stämningsfulla Young girl och, framförallt, Kanye West-samarbetet och nya singeln Number 1. Att just Kanye-låten är den bästa på den här skivan är rätt typiskt. På pappret är Forellen och Kanye ganska mycket samma grej. Vansinnigt begåvade beatmakare som gillar dyra kläder, älskar att skryta med sin outsider-position inom hiphopvärlden, och därtill besitter varsitt elefantiasis-ego. Där Kanye hela tiden driver sin uppblåshet till en nivå där den till slut övergår i pur charm, framstår dock Forellen mest som självmedveten och dryg när han hattar runt i musikvideor och startar hippa, men fula, klädmärken. Kanye sparar dessutom alltid sina bästa produktioner till de egna skivorna, medan merparten av In my mind låter som en dålig kopia av någon av alla bra Neptunes-kopior som poppat upp de senaste åren. Jag väljer att ännu en gång räkna ut Pharrell och räknar iskallt med att Neptunes ligger bakom höstens bästa hiphopbeat.Skivbolag:
Artist:
