Organism

Samlingsrecension med [B]Yossarian[/B]: Elegant Time På konstnären och arkitekten Tommi Grönlunds omslag till Jimi Tenors nya album Organism skrider en vitklädd Jimi fram i ett utopiskt glassigt och utfrätt pastellandskap. Bilden är angenäm men samtidigt på gränsen till att göra en illamående. På samma sätt skapar Jimi Tenor sin egen musikaliska värld. När han på scen klär sig i tjusiga kostymer och dricker champagne ger han sken av att leva ett drömliv och tar oss med i sin verklighetsflykt. Men då det live lätt slår över och blir väl kitschigt, är det betydligt mörkare på skiva. Intervision från 1997 var en av det mest överraskande finska skivorna på länge och placerade därmed landet på klubbkartan. På uppföljaren har nu glassigheten tonats ned väsentligt. Först i förföriska och jazziga låtar som My Mind och Love And Work ("I wanna be your taxidriver, baby, yeah...") kan man känna igen den flirtande och lyxlirande Jimi - om än inte lika spexig. Då Intervision innehöll allt från storbandsjazz till funkig techno är Organism mer återhållsam och rör sig inom ett snävare fält av lågmäld easy listening-jazz. Tyävrr är den ofta ganska sömnig. Enda undantaget är den bubbliga techno som återfinns i inledningsspåret Total Devastation Förmågan att göra psykedelisk techno (samt den ibland tröttsamma ovanan att slänga in ett "baby" titt som tätt i texterna) delar Jimi Tenor med den brittiske, albumdebuterande Yossarian. Elegant Time är psykadelisk så att det skriker om det. På det färgsprakande konvolutet med 60-talsestetik har drogromantikern Yossarian, som egentligen heter Tim Londean framställt sig som en strålande sol och riktar sin tacksamhet till stenade tekniker, sin langare och sin vinhandlare. Musiken är just knarkig och tillbakalutad med en ljudbild hämtad rakt från 60-talet, fast här med sitarerna och orglarna digitalt framställda. På flertalet av låtarna ligger en vocodersång som låter rätt okej, men texterna är fyllda av fantasilösa rader som "open up the universe tonight, baby, I will introduce you to such a sight" eller "You've got to synchronize me, baby!". Skivans konsekvent slöa och utdragna tempo rundas slutligen av med den mer än 30 minuter långa syntorgien A Cocktail In Amsterdam. Men trots lager på lager av alla programmerade svischande ljudspiraler uppnås aldrig det hypnotiska tillstånd som Yossarian troligen vill försätta lyssnaren i.