För länge sedan, under en soldisig Emmaboda-spelning, satt Markus Krunegård på en stol och sjöng visor på meänkieli för en samling utspridda indiekids. Jag köpte en lågbudgetpressad skiva med Laakso och var nöjd så. Det var inte Markus. Han gjorde istället ungefär samma musikaliska resa som Lars Winnerbäck, från trulig popkille till pampig rockman, från svår och sorgsen till Ulf Lundell. Jag borde hata det, men av någon lustig anledning gör det mig uppspelt. De knasiga rimmen, de snabba gitarrerna och det ömsinta moraliserandet, sammantaget är det en rusig resa genom en normaltråkig samtid, skildrad med kärlek, pampiga produktioner och ett tonårigt driv.
Skivbolag:
Artist:
