Mark Ronson

18:32 29 Sep 2003
En vanlig dag i USA: Damon Dash går in på flashiga klädvaruhuset Fred Segal och blir jätteledsen för att hans klädmärke Rocawear inte säljs där. Managern säger att kläderna är "too urban" för Fred Segal och Damon blir tokig och hotar att släppa en personlig disslåt mot managern på sitt skivbolag Roc-a-Fella som han har med sin kompis Jay-Z. Nästa kväll är han på en fest som modedesignern Charlotte Ronson har och ser Fred Segal-managern igen. Han går över till henne med Victoria Beckham i ena armen och Charlotte Ronson i den andra och säger: "Meet Charlotte Ronson, president of C. Ronson, a licensee of Rocawear, and Victoria Beckham, the Rocawear campaign model. Too urban, huh?" Ronson-familjen - och ursäkta om jag blir helt Ebba von Sydow på er nu för en sekund - är hetaste jetset-familjen i världen just nu, och naturligtvis söner och döttrar till gitarristen i Foreigner. De är också just nu skiljelinjen mellan "too urban" och det mycket skönare och mer lagom "urban". Mark Ronson är bror i familjen och dessutom dj och producent. På sin debutskiva ger han sin vision av vad musik handlar om egentligen: Hiphop, disco... och fläskiga funkrockgitarrer. Att han en gång producerade Nikka Costas fantastiska [I]Like a Feather[/I] ger lite mer tyngd till den här skivan som är överraskande bra. Han samplar Lenny Kravitz (MOP och Mos Def låter toppen till Lennys gamla läderbyxeriff från [I]Always on the Run[/I]) låter Jack White från The White Stripes jamma med Freeway. Allt är funky och aldrig det minsta nu-metal. Sen låter han också Weezers Rivers Cuomo sjunga en pinsamt dålig och hurtig låt någonstans mellan Pink, Lyte Funky Ones och helvetet. Men överlag är det här en rätt rolig bekantskap.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner