Interpol - El Pintor

Sara Berg 00:00 10 Sep 2014

Efter ett par lite lugnare album har Interpol den här gången skapat en skiva där i princip varje låt fångar känslan hos den gamla hiten Slow Hands. Det är hetsigt, kompakt och otåligt, med betydligt tjockare gitarrmattor att trampa på. Så har de också jobbat med folk som tidigare samarbetat med band som Foo Fighters, My Bloody Valentine och The Smashing Pumpkins. Minns ni när Morrissey valde samma producent som Blink-182? Det hördes också på slutresultatet. Här är det dock inte dåligt, det är en skräpighet som passar bandet. Och som framför allt passar sångaren Paul Banks väldigt karaktäristiska, lite knarriga röst, som annars riskerar att köra över hela orkestern. Nu kör de istället bredvid varandra, bandet och Banks, i varsin mullrande van på motorvägen.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast