Hall and Oates tredje album på tretton år är ett faktum och som vi har längtat! Eller inte? Deras andra skiva [I]Abandoned Luncheonette[/I] från 1973 är ett bra ögonblick i folkrockhistorien, men killen med det lockiga svarta håret och den stora lika svarta mustaschen är tillsammans med killen med det ystra blonda hårsvallet inget annat än de senaste 20 årens ansikten utåt för studiomusiker världen över. Luftiga arrangemang, elgitarrsolon och musikskolepianon from hell är devisen på [I]Do It For Love[/I] och som ett stort fan av slick musik har jag inga problem att säga till när det gått för långt. Gränsen är vid såna här tillfällen mer hårfin än någon annan gång och här kliver Hall and Oates över lite för ofta för att det ska vara A ok.
Det finns bara en man som kan bära blue eyed-soul-fanan någorlunda högt just nu. Han heter Mick Hucknall och hans Simply Red är aktuella med singeln [I]Sunrise[/I] som utan pardon stjäl melodi, beat och stick från Hall and Oates boogiemonster [I]I Can't Go For That (No Can Do)[/I] från 1981. Låna den ett öra istället för Hall and Oates stundtals rätt tragiska dansbandssoul.
Skivbolag:
Artist:
