Jag har aldrig träffat Håkan Hellström, men jag är övertygad om att jag känner honom väl. Med en nästan generande öppenhet har han under hela 2000-talet blottat nerver, privat lycka och sorg, och hans kärleksförklaringar känns lika ärliga som hans eviga flaggande med musikförebilder och gymnasiala litterära preferenser. Avståndet mellan den offentliga personen Håkan Hellström och den privata verkar obefintligt.
"Ihopsamlat-överblivet"-skivor från artister som inte vill bli bortglömda medan de sitter på kåken/spelar in film/avgiftas/är pappalediga (det sistnämnda är aktuellt för Håkan, inget annat) brukar ha en tendens att komma nära artistens personlighet, eftersom de ofta rymmer sånt som tidigare refuserats för att det varit för privat, för uppenbart lånat, eller är udda infall som inte passar in i den offentliga bilden. Allt sånt ingår i Håkan Hellströms grundrepertoar, och därför blir den här sortens outtake-samling inte särskilt apart i hans katalog.
Håkan Hellström står lika naken framför oss som vanligt, så istället för att använda skivan till att söka nya dimensioner i hans personlighet får vi ställa oss andra frågor om den. Finns här till exempel något som skulle ha platsat på en "riktig" Håkan Hellström-skiva?
Svaret är att det faktiskt gör det. Inget som kunnat slå sig in på hans helgjutna debut, givetvis, men låtar som Så länge du är med mig och en sorgsen 60-tals- svensktoppstravesti med omöjligt namn (Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar... och så vidare) hade båda kunnat slå sig in i kön på hans båda uppföljare. Freddie Wadling-duetten Fade Away hade lätt tagit plats på Ett kolikbarns bekännelser om den varit svenskspråkig, och framför allt spöar den varenda storbudgetlåt på Freddie Wadlings senaste skivbesvikelse.
En andra fråga är om det här finns något som drar i helt nya riktningar, något som ger oss en glimt av framtida musikupplevelser från Håkan Hellström, och det hoppas vi inte. Precis som Romeo är ett oinspirerat försök till souljam som borde gömts och glömts, liksom en inte helt groovy Moneybrother-tolkning av Four Tops.
Däremot finns här ett par fina och kärleksfulla tolkningar av Håkan Hellströms allt bredare referensrepertoar. Utöver den bedårande nödrimssvengelskan i Big Star-tolkningen 13 och en obskyr Luna-låt finns två live-inspelade duetter med Eldkvarns Plura.
Uppriktiga vänner som Håkan Hellström överger man inte för att de prioriterar sin familj under en period.Skivbolag:
Artist:
