French Montana - Excuse My French

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 09:25 26 May 2013

Marockofödde Bronxrapparen French Montana är knappast någon nykomling, även om detta är hans första riktiga album – de senaste sex åren har han släppt över 20 mixtapes, stundtals med fantastiska låtar som den lika melodiösa som hårda I’m On It från 2010. Men hans skivbolagbossar P Diddy och Rick Ross (skivan är ett ovanligt samarbete mellan Bad Boy och Maybach Music) tycks ändå inte lita fullt ut på Montanas förmåga, eftersom 14 av debutalbumets 18 låtar gästas av andra rappare och sångare. Inget fel med det egentligen, men det sätter tonen för skivan: låtarna handlar inte om att French Montana berättar om sig själv och sin värld, utan om stökig månghövdad klubbrap. Som sådan fungerar skivan okej, men varken Montana eller hans gäster levererar särskilt minnesvärda texter eller vokala insatser. De väloljade beatsen hade förtjänat bättre. Singeln Pop That är dock ett lysande soundtrack till den snuskigaste dansen i ögonblicket när klubben tycks förvandlas till ett brinnande inferno.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Summer Walker – Life On Earth

Efter debutalbumet Over It stod det klart att Atlanta hade fått en ny r&b-drottning. Summer Walkers inkännande slow jams har inte bara charmat fans världen över, hela OVO med Drake i spetsen har också fastnat. Det märkets inte minst när Drake hoppade på remixen av Summer Walkers magiska Girls Need Love. Men att bli känd över natt är inte lätt. I slutet av förra året ställde Walker in majoriteten av spelningarna på sin turné på grund av sin sociala ångest. Hon hintade också om att hon var klar med musiken för gott via sin Instagram.

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.