Hyllningsskivor med ett budskap är vardagsmat. Lite ovanligare är det att musiker väljer att hylla sig själva, men rättrådiga Henry Rollins backar inte för sånt. Äras den som äras bör, tänker han självgott och tar sig an Black Flags katalog en gång till.
Till hans försvar kan anföras tre förmildrande omständigheter. Den första är stödskivans goda syfte. Avsikten med [I]Rise Above[/I] är att uppmärksamma och hjälpa The West Memphis Three, tre killar som på mycket lösa grunder tillbringat sina tonår i fängelse för trippelmord. Den andra omständigheten är att Henry Rollins har lyckats samla en riktig rolig blandning sångare, alla kompade av Rollins Band. Den tredje är förstås att Black Flags låtar är så geniala att varje initiativ att nå nya lyssnare måste uppmuntras.
Ett sätt är att låta dagens emo-, hardcore- och metalhjältar ta sig an katalogen. Här trängs medlemmar från Queens of the Stone Age, Slipknot och At the Drive In med Mike Patton, som med ålderns rätt tar sig an [I]Six Pack[/I]. Casey Chaos [I]Depression[/I] och Dean Weens [I]Gimmie Gimmie Gimmie[/I] har kvar all sin energi, medan ett par Rancidmedlemmar blir jobbigt överentusiastiska i [I]No More[/I].
Veteraner som Iggy Pop och Slayers Tom Araya gör det vi förväntar oss. Ice T missar inte chansen att häckla polisen en gång till, och Lemmy gör [I]Thirsty
Miserable[/I] till klassisk Motörhead. Till och med ett par countryrockare med hardcoreintresse får plats, Hank Williams röjer på i [I]No Values[/I] medan Ryan Adams är betydligt försiktigare i sin [I]Nervous Breakdown[/I].
Men på de flesta spåren är det faktiskt gamla Black Flag-medlemmar som hyllar sig själva. Både förstasångaren Keith Morris och Chuck Dukowski tar hand om varsitt spår, och Henry Rollins brer ut sig, i all sin ödmjukhet, över hela sex låtar. Bäst är som alltid [I]TV Party[/I], roligast är samarbetet med Chuck D på titelspåret, och mest uppseendeväckande är att Greg Ginn, som från början till slut var Black Flags ledare och låtskrivare inte bjöds in.
Skivbolag:
Artist:
