David

På sitt fjärde album gör David Shutrick ett litet försök att kastabort sitt efternamn och lansera sig som David, rätt och slätt. Varför? Är det motiverat? Står han inför en ny era som artist? Ja, faktiskt verkar han göra det, åtminstone delvis. De grövsta Beatles-influenserna är faktiskt borta nu och David är betydligtmer finstämd än sina föregångare Sambos på försök, Finland och Hobby. Kanske är det producenten Heinz Liljedahl, som bland annat skriver och jobbar med Olle Ljungström, som spelat lite gamla Neil Young-skivor istudion och på så sätt påverkat ljudbild, arrangemang och framförande avexempelvis en sång som den långsamma Lovande? Även i snabba låtar, som enlysande Plockepinn, hörs sympatiska ekon från Neil Young (ackordsföljder,körsången). På andra ställen, som i Jag seglar än, blir det nästan förmycket av det goda, precis som med Beatlespastischerna på tidigare plattor. I vilket fall som helst är det en mognadsprocess vi bevittnar, en parallelltill Olle Ljungströms utveckling. Texterna handlar fortfarande om små ochstora vardagliga ting som vi alla brottas med, men musikaliskt är detta ett steg närmare pensionsförsäkrningen för Shutrick.