Cee-Lo Green

admin-kollegorna 14:54 30 Mar 2004
Cee-Lo's styrka är att han orädd kastar sig ner i en ormgrop bland neo-soulare klädda i små kalottmössor och några riktiga ghetto-tuffingar, snackar lite, gosar, himlar med ögonen och gör en hiphop som håller på att glömmas bort när allting bara handlar om Chingy. Första låten [I]Art of Noise[/I] byggs kvickt upp på en grund av Burton Cummings 70-talsrock [I]These Eyes[/I]. Efter det korrekta gospelsniffande introt drar refrängen igång nästan omedelbart, det ängsliga blåset och de förvirrade pianotangenterna förs samman av Pharrell som blir skickligare på att bemästra sin nickedocka musiken. Direkt efter blir det protestsångs-känsla i [I]Living Again[/I], Cee-Los röst träder fram klarare än någonsin, han kanske ibland kliar sig på ryggen och undrar varför Luther Vandross håller på att ta sig in i hans kropp? Innan han hinner få något svar följer Timbaland-producerade singeln [I]I'll Be Around[/I]. Med de hårda Sly Dunbar-trummorna främst marscherar de rakt in i huvudet, körerna ylar "aaaaaa" och gitarren gliiider efter på bästa Eric Clapton-manér. Dj Premier gör [I]Evening News[/I] till en totalt hejdlös kavalkad i jazz, cymbaler och talkade fingerknäppningar. Näst sista låten [I]Let's Stay Together[/I] är gammeldags r'n'b och blir ett oerhört värdigt slut på skivan, det enda som är påfrestande är Pharrells stön som jag inte pallar med en sekund till. Cee-Lo klarar sig så bra utan.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner