"Ghettofunkens epicentrum ligger i Atlanta. Här briserar hiphopen varje gång producenttrojkan Earthtone III asfalterar gatan med dubbla lager elgitarrer, 808:or, tjära och orglar." Så inledde jag min allra första recension i Nöjesguiden, för drygt ett år sen. Artisten var Slimm Calhoun och den beskrivningen passar lika bra in på Cee-Los debutalbum. Cee-Lo Green, medlem i Goodie Mob grundare av hiphop-alliansen som vi kallar Dungeon Family, har mycket att leva upp till.
Somliga tycker att Cee-Lo har en extremt enerverande röst, jag tycker mest den är klibbig, varm och känns som stekfett i öronen. Hursomhelst så ackompanjerar den musiken perfekt. Den är fjäderlätt i en låt för att bli blytung på nästa.
[I]Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections[/I] är en helt logisk fortsättning på min personliga resa bland favoriterna i the Dirty South. Från Goodie Mobs [I]Soul Food[/I] via Outkasts [I]Spottieottiedopaliscious[/I] till Slimm Calhouns [I]It's OK[/I].
Första singeln [I]Closet Freak[/I] samplar snyggt blåset från temat till deckarserien Hawaii 5-0, [I]Microhard[/I] är sexig hårdfunk och [I]Getting Grown[/I] går i baktakt och lyssnas helst på spatserandes på stan med en käpp i handen.
Common, Mos Def, Lauryn Hill och Carlos Santana skulle alla dykt upp som gäster här, men deras scheman var fullspäckade. Cee-Lo klarar sig utan de töntarna, [I]Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections[/I] är ändå funkrockalbumet den här sommaren behöver. Man måste vara vansinnig för att inte förstå det.Skivbolag:
Artist:
