Det är alltid lovande när en ”bakgrundsperson” i musikbranschen till slut träder fram och släpper eget. Precis det har producenten och låtskrivaren David Wikberg gjort under namnet Cat Gold med albumet Surgery.
Av ovan nämnt skäl blev jag inte förvånad över hur musikaliskt skickligt albumet är. Det är tio låtar lågmäld falsettsång, med musiklandskap som känns nästan sagolika. Det är vackert, det tror jag inte något säga emot. Ändå blir det nästan mest intressant när han väljer att växla upp och bryta igenom falsett-bruset, som i låten Marry Me Mio. Det händer någonting, och det hindrar albumet från att bli statiskt.
Ljudbilderna är drömlika, mjuka och ganska försiktiga. Det blir ofta filmiskt, och risken med filmisk musik är att hur vacker den än är kan det bli lite tråkigt. Nu svänger det inte över till tråkigt som tur är, mycket tack vare att han experimenterar med elektroniska inspel och rytm på ett uppfriskande sätt.
Tidigare har Cat Golds musik här i Nöjesguiden beskrivits som något som kommer gå hem hos Bon Iver-vurmare, och det kan jag gå i god för. Cat Gold är Bon Iver, om Bon Iver skulle upptäcka beats. Det är också fräschare, modernare, och inte lika Twilight-soundtrack-kompatibelt.
Cat Golds debutalbum är skickligt, och musiken är nästintill genialt komponerat och texterna med. Jag hade bara velat att det hände lite mer, det behövs speciellt när man lyssnar på albumet i sin helhet och inte utspritt i olika melankoliska spellistor.
