Man måste beundra människor som orkar försöka igen när allt gått fel. När Martin Carr efter att ha skapat genial pop som [I]Wake Up Boo![/I] schabblade bort sin och Boo Radleys fortsatta karriär genom att släppa [I]C'mon Kids[/I] - ett fullständigt fiasko såväl kommersiellt samt konstnärligt - borde han förstås ha dragit sig undan offentligheten för evigt. Men liksom sin gamla bandkollega Sice hittade han en möjlig väg att slippa att det blev så där pinsamt tyst så fort han kom in på sin lokala pub. Sice hade ju kommit på idén att helt enkelt skaffa sig pseudonymen Eggman, och hoppades att gamla synder därmed skulle glömmas bort. Värt att pröva, tyckte Martin Carr, och började leta i bokhyllan och skivhyllan efter lämpliga pseudonymer. På en skiva med Firehose hittade han det perfekta namnet, som dels var lagom obskyrt, dels antydde att Martin faktiskt vågade gå vidare. Brave Captain var född.
Ingenstans på skivans omslag nämner Martin Carr sitt riktiga namn, och på bilden har han maskerat sig med en svetsares skyddsglasögon. Den enda ledtråden till ett tidigare liv som sångare i Boo Radleys är dedikationen till de gamla bandmedlemmarna som bara nämns med förnamn. Men han avslöjar sig ändå. De sex låtarna på [I]The Fingertip Saint Sessions Vol. 1[/I] är lika överpretentiösa, överarbetade och ointressanta som Boo Radleys svanesång. Här finns ljudexperiment som [I]Little Buddah[/I] och [I]Big Red Control Machine[/I], där kaptenen använder störningar och vitt brus för att dölja bristen på hållbara låtidéer. [I]The Tragic Story[/I] är just ett tragiskt och lamt försök att låta lika arrogant som herr Gallagher, och [I]Starfish[/I] är en komposition för akustisk gitarr, att spelas efter för många öl på lägenhetsfest när man tragglat sig igenom [I]Brev från kolonin[/I] tre-fyra gånger. De två kvarvarande spåren är försök att låta som Beach Boys, men Martin Carr har glömt att den viktigaste ingrediensen där är starka melodier.
Fullängdsplattan [I]Go With Yourself[/I] kommer hack i häl med denna trevare. Där återfinns de kvarvarande nio spåren från samma inspelningstillfälle som här, och kommer inte att rymma några singlar. Det kanske är ett smart sätt att skapa förklaringsmodeller för bristande försäljningsframgångar. En annan förklaring skulle kunna vara att såväl konceptet som musiken stinker.
Skivbolag:
Artist:
