Anna Ternheim är den svenska kulturjournalistens våta dröm. Det fick jag erfara på Grammisgalan för ett par år sedan. Kulturjournalisterna var berusade och ville stoppa in handen under Anna Ternheims tröja. Det hela var väldigt genant. Det finns inget så oattraktivt som svenska kulturjournalister som svansar efter en nynnande, anti-intellektuell, "skör", grå, vill-vara-djup-person med lugg och gitarr. Anna Ternheim har fått spela den rollen, men är fruktansvärt överskattad är jag rädd. Hennes texter och observationer är så fantastiskt banala. När jag lyssnar på hennes skiva känner jag samma genans sprida sig över mina kinder som då jag såg kulturmännen svansa efter henne med glansiga blickar och kroppar fyllda av skivbolagsöl.Skivbolag:
Artist:
