A$ap Ferg – Floor Seats

levi hielle-bergstrom 00:00 19 Aug 2019

Det har gått två år sen A$ap Ferg släppte Still Striving och när han nu återigen gör entré så är det med pondus. Hans distinkta flow tar ingen paus på Floor Seats som är en nästintill militant samling spår som dryper av energi. Det är dock i pauserna från de moderna och intensiva produktionerna som han verkligen kommer till rätta.

På titelspåret hörs en sampling av The Prodigys klassiska låt Smack My Bitch Up i bakgrunden när Ferg metodiskt lägger fram sina bars. Den samplingen säger mycket om vad Ferg vill åstadkomma med Floor Seats. Wigs följer samma tema, en vildsint produktion med gungade flows från både Ferg och Asian Doll. Ride erbjuder en paus från det hårda soundet när Ty dolla $ign river av en klassisk r’n’b-refräng och Ferg visar en mjukare sida. Ty dolla $ign är dock den som imponerar mest i samarbetet. Albumets bästa låt Dreams, Fairytales, Fantasies liknar inget annat spår. Den andas 90-tal och för tankarna till artister som Big L. Det är tydligt att Ferg försöker vara sann mot sitt arv från Harlem, vilket passar honom väl.

Floor Seats är ett rörigt album. Jet Lag och Wam kommer förmodligen höras på dansgolv i framtiden men det är låtar som Pups, med mindre klubbvänliga produktioner, som verkligen gör Fergs kvalitéer synliga. Det är underligt när den sida som artisten själv verkar vilja framhäva inte är den som lockar, men med det sagt så har Floor Seats också något för alla. Fergs flow är dock old school i grunden vilket får mig att önska att Harlemarvet hade fått ta mer plats.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden