Brandy – B7

levi hielle-bergstrom 23:26 11 Aug 2020

När Brandy kommer på tal kastas jag tillbaka till spår som The Boy Is Mine från en av 90-talet sena pärlor Never Say Never. Det självbetitlade debutalbumet från 1994 hade också flera guldkorn, som Wanna Be Down och Baby. För att inte tala om Afrodisiac som präglade 00-talets R&B i grunden. När Brandy nu återvänder med sitt första album på 8 år känner man genast igen sig. Hennes mörka och varma röst leder en genom historier om kärlekskval som bottnar ett självstärkande budskap. Trots att B7 är en värdig comeback når den dock inte hela vägen fram. 

Mjuka, fylliga och melodiska arrangemang som tindrar av neosoul ligger som ett sceneri bakom Brandy på B7. På milda Rather Be skildrar hon saknad och kärlek på ett vackert sätt över en fantasieggande produktion som byter skepnad halvvägs igenom. Med en karriär som Brandys är det lätt att en comeback blir tung av nostalgi. B7 lider dock inte av allt förmåga tillbakablickar. High Heels, som gästas av Sy’rai, skulle kanske kunna varit med på Afrodisiac men annars bryter Brandy genomgående ny mark. Chance the Rapper-samarbetet Baby Mama sprakar av energi och står ut som albumet bästa spår. Det kanadensiska R&B-löftet Daniel Caesar gör också en stark insats på den vackra och Grammy-nominerade låten Love Again 

Så, vad är det som skaver med B7? Albumet saknar den typen av crescendo som Brandy har gjort sig känd för. Baby Mama må vara en bra låt, men där finns ingen hit-potential. Det är helt enkelt ett ljummet album som saknar ordentliga höjdpunkter och som dessutom lider av ett rätt slappt textförfattande emellanåt. Det är främst de eleganta produktionerna som gör att B7 känns nyskapande och modernt. Brandys hesa röst är fortfarande i världsklass, men att likna kärlek med en storm som hon gör på Unconditional Oceans känns oinspirerat. Brandy har utan tvekan banat vägen för dagens sprudlande R&B-scen, men hennes storhetstid ligger fortfarande i det förflutna. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Finntroll - Vredesvävd

Dessa finska tokar är nu inne på sitt sjunde album med trolska texter på svenska. Musikaliskt rör bandet sig fortfarande i en folkmusikalisk grund med en stor del insprängd humor. Samtidigt har bandet maxat inspirationen från extrem symfonisk metal som gränsar till den black metal vi bekantade oss med i slutet av 90-talet. 

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig.