Brandy – B7

levi hielle-bergstrom 23:26 11 Aug 2020

När Brandy kommer på tal kastas jag tillbaka till spår som The Boy Is Mine från en av 90-talet sena pärlor Never Say Never. Det självbetitlade debutalbumet från 1994 hade också flera guldkorn, som Wanna Be Down och Baby. För att inte tala om Afrodisiac som präglade 00-talets R&B i grunden. När Brandy nu återvänder med sitt första album på 8 år känner man genast igen sig. Hennes mörka och varma röst leder en genom historier om kärlekskval som bottnar ett självstärkande budskap. Trots att B7 är en värdig comeback når den dock inte hela vägen fram. 

Mjuka, fylliga och melodiska arrangemang som tindrar av neosoul ligger som ett sceneri bakom Brandy på B7. På milda Rather Be skildrar hon saknad och kärlek på ett vackert sätt över en fantasieggande produktion som byter skepnad halvvägs igenom. Med en karriär som Brandys är det lätt att en comeback blir tung av nostalgi. B7 lider dock inte av allt förmåga tillbakablickar. High Heels, som gästas av Sy’rai, skulle kanske kunna varit med på Afrodisiac men annars bryter Brandy genomgående ny mark. Chance the Rapper-samarbetet Baby Mama sprakar av energi och står ut som albumet bästa spår. Det kanadensiska R&B-löftet Daniel Caesar gör också en stark insats på den vackra och Grammy-nominerade låten Love Again 

Så, vad är det som skaver med B7? Albumet saknar den typen av crescendo som Brandy har gjort sig känd för. Baby Mama må vara en bra låt, men där finns ingen hit-potential. Det är helt enkelt ett ljummet album som saknar ordentliga höjdpunkter och som dessutom lider av ett rätt slappt textförfattande emellanåt. Det är främst de eleganta produktionerna som gör att B7 känns nyskapande och modernt. Brandys hesa röst är fortfarande i världsklass, men att likna kärlek med en storm som hon gör på Unconditional Oceans känns oinspirerat. Brandy har utan tvekan banat vägen för dagens sprudlande R&B-scen, men hennes storhetstid ligger fortfarande i det förflutna. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Migi - Bättre tider

På sin debut-ep lyckas inte Migi bevisa mycket. Rapparen har precis som en annan nykomling, Macky, franska som andra- eller i det här fallet förstaspråk. Men till skillnad från Macky tar Migi inte lika tydliga influenser från den franska rapen. 

Nomad – Blåser på stormen

Nomad har sedan tidigare gjort sig ett namn på battle rap-scenen i Sverige. Där rappare tävlar genom att leverera dissar mot varandra inför en publik. Och det märks att det är just därifrån den skånska rapparen kommer. Hans debutalbum lägger stort fokus på texterna och hur de levereras.

Telos Vision - Unlike the Night

Telos Vision har släppt EP:n Unlike the Night. Det är ett verk med gitarrdrivna indierocklåtar, bra melodier och överlag välskrivna låtar. Men jag kan inte undgå att tänka på en grej när jag lyssnar: det här låter som The War On Drugs. Från sången till gitarriffen till syntarna i bakgrunden, det är verkligen likt. Däremot saknas något här, det där odefinierbara extra som gör att The War On Drugs är så himla bra.