Tusen & 2

När Tusen & 2 öppnade förra våren blev jag chockad. Sällan tidigare hade jag ätit så medioker mat, i en så ödslig miljö, till så makalöst höga priser. Jag skrev i en recension att de borde fokusera sig helt på att servera hamburgare, och även göra det så bra som möjligt.När Tusen & 2 öppnade förra våren blev jag chockad. Sällan tidigare hade jag ätit så medioker mat, i en så ödslig miljö, till så makalöst höga priser. Jag skrev i en recension att de borde fokusera sig helt på att servera hamburgare, och även göra det så bra som möjligt. Jag menade det innerligt och utan tillstymmelse till ironi. Sagt och gjort, kockarna lyssnade och läste, och tog till sig av kritiken. Idag steker de burgare, och de gör det bra mycket bättre än många andra. Jag tar alltså av mig hatten för deras initiativ, och tackar mig själv tyst inombords för att jag klart och tydligt uttryckte min kritik i somras. Du kan välja bland en myriad av alternativ, och precis som på en svensk pizzeria kan du få allt från ananas till blåmögelost som topping. Jag gillar mina burgers grillade men ändå drypande röda i mitten. Endast då kommer köttets fina kvalitet (om det är fin kvalitet, vill säga) till sin rätt. På Tusen & 2 berättade servitrisen för mig att deras burgare är förstekta, och att jag inte kan få min röd om jag vill det. Saltet från mina tårar stänkte ner på klyftpotatisen, jag såg mig om och undrade om jag var den ende som ställde ett så orimligt krav på en burger. Tydligen, ja. Alla runtomkring mig verkar älska vad de får in, att önska blod av högsta kvalitet är jag uppenbarligen ensam om. Men jag kommer att återvända hit, jag kommer att ställa samma dumma fråga om och om igen, tills jag får den handgjord och hastigt nygrillad till perfektion. Och om du tycker att dina klyftpotatisar är aningen för salta, då är det bara mina tårar du äter.